Gamla 27:an

[Fantasio]

Som jag skrivit tidigare låg avdelningen i ett suterränghus med natur inpå knuten. Där fanns ett mindre skogsparti alldeles utanför och busshållplats några hundra meter bort. Vårdtiden var ganska lång och på varje dörr till patienternas salar fanns där en namnlapp med förnamnet på. Personalen arbetade ibland i sina egna kläder och avdelningen låg säkert en kilometer från sjukhuset. Man kände sig inte som sjuk patient, utan mer som en gäst. Det var på 27:an jag skaffade mig två vänner jag umgås med än idag. Så synd att lokalerna tömdes och avdelningen slog igen. Jag undrar vad för verksamhet som finns i lokalerna idag.

[wasp]

Brist på pengar att driva 27:an vidare, eller att miljöterapi blev helt ute.

[Richard]

När jag besöker min psykiater (eller ska vaccineras för den delen), så är det på Södra sjukhuset här i Ängelholm. Jag går alltid in bakvägen eftersom jag slipper köra/gå runt hela sjukhuset då. Precis innanför dörrarna så ligger gamla 52:an (och 54:an). 52:an var Ängelholms psykiatriska mottagning o där har man ju legat ett antal gånger, så det är med blandade minnen man känner när man tittar in i de numera ödsliga lokalerna...

Numera får man läggas in i Helsingborg.

Jag tror de ska riva hela Södra sjukhuset o bygga nytt, så öppenvårdspsykiatrin får väl flytta till Norra sjukhuset? De kan i.a.f inte flytta den också till Helsingborg!

[wasp]

Gamla 27 B var miljöterapeutisk avdelning här i stan 1979-1983.

[Geta]

Jag minns inte vad psykavdelningarna har haft för nummer. Det har varit
ommöbleringar flera gånger.

[Fantasio]

Här i stan finns 25A, 25B, 26:an och PIVA. Alla diagnoser blandas friskt.

[Geta]

Men en gång bodde jag på Stockholmsvägen 34. Det var när den här
låten var i ropet:

https://www.youtube.com/watch?v=ysPqQ9QeTko

[Fantasio]

Kompisen bor också i uppgång 34.

[Fantasio]

Jag började arbeta som 18-åring (jag var 17 och skulle fylla 18) inom industrin. Från skolbänken till en skitig fabrik på ett par månader. Jag stod ut tills jag skulle rycka in i lumpen, jag sa upp mig. Gick arbetslös i ett år och åtta månader, sedan fick jag mitt andra och sista arbete.

Jag var närande på samhällskroppen, inte tärande som idag. Jag arbetade och betalade skatt och var som vilken medborgare som helst. På fredag- och lördagarkvällar festade man loss, på söndag tidigt isäng för att vara redo för nästa veckas arbete.

Jag hade min plats i samhället, jag gjorde rätt för mig. Tyvärr började jag min resa mot avgrunden på 00-talet. Paranoid psykos hade jag visst en släng av enligt sjukintyget. Efter det gick det tyngre och tyngre att arbeta och jag skulle vilja påstå att ledningen för företaget ville att jag skulle säga upp mig till följd av konstiga arbetsuppgifter. Jag som lärde upp ny personal var ute i kylan.

Nu sitter man här på den absoluta botten och jag kan inte annat än fälla en tår. Det var inte så här mitt liv skulle bli. Pensionär utan hobbies och intressen med en usel ersätttning. Jag har inte råd att åka på semester, jag har inte råd att åka motorcykel, en passion från förr när jag var normal i skallen.

Herrens vägar äro outgrundliga. Jag finner mig i mitt öde, men visst tänker jag tillbaka på mitt friska liv, mitt friska jag.

[Klankedinken]

Det var en väldigt fin insikt. Den kommer göra dig gott i framtiden!

[amandara]

Jag började arbeta som 18-åring (jag var 17 och skulle fylla 18) inom industrin. Från skolbänken till en skitig fabrik på ett par månader. Jag stod ut tills jag skulle rycka in i lumpen, jag sa upp mig. Gick arbetslös i ett år och åtta månader, sedan fick jag mitt andra och sista arbete.

Jag var närande på samhällskroppen, inte tärande som idag. Jag arbetade och betalade skatt och var som vilken medborgare som helst. På fredag- och lördagarkvällar festade man loss, på söndag tidigt isäng för att vara redo för nästa veckas arbete.

Jag hade min plats i samhället, jag gjorde rätt för mig. Tyvärr började jag min resa mot avgrunden på 00-talet. Paranoid psykos hade jag visst en släng av enligt sjukintyget. Efter det gick det tyngre och tyngre att arbeta och jag skulle vilja påstå att ledningen för företaget ville att jag skulle säga upp mig till följd av konstiga arbetsuppgifter. Jag som lärde upp ny personal var ute i kylan.

Nu sitter man här på den absoluta botten och jag kan inte annat än fälla en tår. Det var inte så här mitt liv skulle bli. Pensionär utan hobbies och intressen med en usel ersätttning. Jag har inte råd att åka på semester, jag har inte råd att åka motorcykel, en passion från förr när jag var normal i skallen.

Herrens vägar äro outgrundliga. Jag finner mig i mitt öde, men visst tänker jag tillbaka på mitt friska liv, mitt friska jag.

Jo tillvarons karga blekhet kommer över en ibland.

[Geta]

Det är viktigt att ha intressen, när man blir förtidspensionerad.
Då har man all tid i världen. Första tiden satt jag mest på biblioteket
och läste.