by Utomjordingen » 09 Jun 2024, 18:33
Till och med för mig var runt 30 krascher lite för många under bara några år. Med antidepressiv medicin så hoppas jag att medicinen ska hjälpa mig så att inga hinder ska hindra mig till mina egentliga mål men jag tror ändå att det är lite för sent på något sätt. Det hade nog gått vägen med allt om inte psykosen hade brutit ut för tio år sedan. Ja, ja - det blir inte alltid som man vill här i livet!
Annars, när det gäller ärret som jag har - hur dum var jag som barn/tonåring att jag inte ens då begrep att jag är sjuk? Men det var så, när ingen anhörig tog upp om min trafikolycka en endaste gång under hela min uppväxt. Sen tog det för mig på psyket flera år innan jag för första gången berättade för psykologen att jag hade varit med om en trafikolycka och det var första gången jag hade berättat det för någon - så stängd var jag då på den tiden.
Sen kanske jag även slutar att älta om allt och yra om rymd sten och sådant när jag nu har den nya medicinen - hoppas!
Men det är så förbaskat att man inte kan bli av med mina psykiska symptom som jag har. När rösterna/hörselhallucinationer/telepati/ljudillusioner och musikhallucinationer och även synhallucinationer hela tiden är på mig så vill jag nästan bara lägga ner allt och låta psykiatrin ta mig till psyket för gott om det nu gick men dricker alkohol i stället för att stå ut.
Till och med för mig var runt 30 krascher lite för många under bara några år. Med antidepressiv medicin så hoppas jag att medicinen ska hjälpa mig så att inga hinder ska hindra mig till mina egentliga mål men jag tror ändå att det är lite för sent på något sätt. Det hade nog gått vägen med allt om inte psykosen hade brutit ut för tio år sedan. Ja, ja - det blir inte alltid som man vill här i livet!
Annars, när det gäller ärret som jag har - hur dum var jag som barn/tonåring att jag inte ens då begrep att jag är sjuk? Men det var så, när ingen anhörig tog upp om min trafikolycka en endaste gång under hela min uppväxt. Sen tog det för mig på psyket flera år innan jag för första gången berättade för psykologen att jag hade varit med om en trafikolycka och det var första gången jag hade berättat det för någon - så stängd var jag då på den tiden.
Sen kanske jag även slutar att älta om allt och yra om rymd sten och sådant när jag nu har den nya medicinen - hoppas!
Men det är så förbaskat att man inte kan bli av med mina psykiska symptom som jag har. När rösterna/hörselhallucinationer/telepati/ljudillusioner och musikhallucinationer och även synhallucinationer hela tiden är på mig så vill jag nästan bara lägga ner allt och låta psykiatrin ta mig till psyket för gott om det nu gick men dricker alkohol i stället för att stå ut.