Viska 4.0 - Om psykoser, schizofreni och psykisk ohälsa

Jag har stort nöje av kontakterna som jag har inom sjukvården. Men sjukgymnastiken och ögonvården är avslutad. Psykiatrin ska erbjuda mig EKG i maj och ett besök hos diabetessköterskan väntar.

Finns det ens någon som är helt ensam? Människan är en starkt social varelse. Må det vara på tunnelbanan, grannarna, föreningen, familjen or whatever. Ingen är ensam - det är nog mer en upplevd känsla.

Jag träffar folk i samband med att jag åker buss.

Ja. Så fort vi kliver utanför dörren är vi bland folk, och samspelar.

Geta wrote: ↑07 Jun 2021, 16:06 Problemet är att jag mest umgåtts med psykiskt sjuka. De har dött en efter en.

Du hade väl för tusan friska människor runt dig när du var arbetsterapeut?? Du kanske inte passade in i deras liv, utan partner som du var? Snacket gick!

Jag hade kontakt med en arbetskamrat från arbetsterapin men hon bor på demensboende.

Geta wrote: ↑03 Aug 2024, 15:11 Jag hade kontakt med en arbetskamrat från arbetsterapin men hon bor på demensboende.

Oj! Sorry! Borde inte ha varit så brysk! Själv har jag aldrig jobbat med ett vårdyrke, men var hårt hållen under 1980/1990 talen. Fick jag överhuvudtaget säga, eller tycka någonting?? Knappast!

Jag trivdes bättre med psykiskt sjuka än med arbetskamrater från vården.

Men hur funkar det då om man verkligen inte gillar att socialisera med folk?

Då får man stå sitt kast och vara nöjd med att vara ensam.

Tror det faktum att jag kopplar bort allt socialt och isolerar mig har med någon ej ännu satt diagnos att göra.

dörren är fortfarande stängd för dem som inte kan få till det i sociala sammanhang ,eller dem som inte vågar träffa andra eller som är annorlunda på något vis.

borde finnas bättre förutsättningar


sen är inte kompisar lösningen på alla problem , tror man det så blir man nog besviken.