Viska 4.0 - Om psykoser, schizofreni och psykisk ohälsa

Brukar ha P1 gående hela dagarna. Favoritprogram är Kropp och själ, Plånboken och Filosofiska rummet. Har väldigt svårt för Stina Wollter, tycker hon är en bluff. Som konstnär våldsamt överskattad. Som kroppsaktivist - ja vad ska man säga? Men när reducerades vi till bara kroppar? Otroligt ytligt och skrämmande. Betyder inte personen i kroppen något?

Jag tyckte att Stina Wollters far Sven Wollter var en bluff. Hur kunde han
beundra Stalin?

Lyssnade ofta på Eldorado med Kjell Alinge. Nu har det upphört eftersom Kjell Alinge har "kilat vidare".
Som en anekdot kan jag berätta att min mor var kurskamrat med K. Alinge på journalisthögskolan på 60-talet.
Lyssnade ibland på Filosofiska rummet i P1 också tidigare.

Ibland undrar jag varför enbart mulliga personer "får" vara kroppsaktivister. Är det pga att smal är "normen"?

De har väl inget att demonstrera emot. De är normala.

Ja, ok. Men smala kanske kan visa att även de kan ha hudbristningar m.m? Vissa tror att endast mulliga har hudbristningar.

De flesta människor har en massa skönhetsfel. Inte behöver de bli
kroppsaktivister för det. Det är helt enkelt ett normalt liv. Stina
Wollters syster dog i anorexi. Deras familj hade som skönhetsideal
en smal kropp. Det är det som Stina Wollter försöker belysa.

Ok då! :)

Fast det finns fler kroppsaktivister än Stina Wollter.

När jag var i tonåren var jag smal som en tråd. Revbenen syntes och skulderbladen stod ut som vingar. Kläderna hängde på mig, jag hade ingen stjärt. Men jag hade ingen ätstörning, åt normalt, var bara onormalt smal, mager. Skulle jag då ha agerat kroppsaktivist för rätten att vara mager? Jag led faktiskt av det här. Men jag led så mycket av allt annat också som faktiskt hade med mig själv att göra, inte bara min kropp. Vad hände förresten med det holistiska perspektivet? Se hela människan!

Jag tycker att tex Stina Wollter belyser många saker, utifrån just hennes perspektiv. Det står smala människor fritt att belysa den saken, men det är bara en annan vinkel av kroppspositivism. Att vi inte ska hata och rata våra kroppar oavsett hur de ser ut. Att ALLA ska kunna känna sig tillfreds i sig själva och sina kroppar alldeles oavsett. Det är mycket kroppshets och utseendefixering i samhället. Det behövs en motkraft. Många maskrosrötter som växer genom asfalten. För våra små för oss. Ser med fasa på några av mina syskonbarn och hur medvetna de är i ung ålder om hur de ser ut. Jag önskar ingen att få anorexi. Stina Wollter är bara en annan facett av diamanten utseendefixering. Och som med beautyprodukter - vem tror vi att vi lurar med antiageing krämer, serum och allt vad det heter? Drömmen om den eviga ungdomen. Eller Madonna. Alla dessa fillers. Om att acceptera vem man är och var man är. I livet. Det finns evigheters med evigheters propaganda för att vi ska FÖRÄNDRA oss. Att vi måste bort från det vi är.

Jag tycker - mer kroppspositivism åt folket! Stina Wollter är en av alla dessa röster och strävanden. Tycker hon, och många andra, är kloka och gör det bra. De lyfter ett samhällsproblem och belyser det. Som feminism, klasskamp och politik. Det ÄR politik. Att alla har ett lika värde. Alldeles oavsett. Tjock som smal, brun svart vit, höger till vänster, lång och kort. Med bristningar, mycket muskler lite muskler, mycket fett lite fett, kort hår långt hår lockigt hår skägg.

Sagan om att bara få vara. Den man är. Rätt aktuellt tycker iallafall jag. Mer power åt folket!

Min teori har länge varit att snart blir det modernt att vara mullig. Modet går ju i vågor, och det var länge sedan nu det mulliga var på modet. Så det kommer snart.

Jag tycker att mulligt är precis lika fint som smal. Det är bara olika. Där har kroppspositivister ändrat mig. Men det sitter ändå i benmärgen det där med att vara smal. Jag vill gärna kunna springa lättare men är nöjd om jag går ner 5-10 kg till. Jag har så mycket och fina kläder I de storlekarna.