Är du en "people pleaser" ?

[MsTibbs]

Nej det tror jag inte. Dock mest lastkapacitet och social utmattning tror jag.

[Cosmos]

Jag har varit en extrem people pleaser men har kvar det i väl hög grad. Jag vill att folk omkring mig ska ha roligt och må bra. Men ofta offrar jag mig själv. Det kostar för mycket. Får ångest och känner mig tom efteråt.

[amandara]

Jo Gud och ja har en god relation. Aj lav Gud.

[memphis]

Jag försöker komma överens med alla jag möter. Kanske gör man det om man är en People pleaser? Tycker bara det är skönt att inte vara ovän med folk i allmänhet. Men jag vill inte ha nån fördjupad kontakt, utan bara säga hej osv. Sen går jag vidare.

[1Dave]

Försöker ställa upp så gott jag kan hemma och på jobbet. Men jag är inte så bra på underhålla eller vad man skall säga.

[wasp]

People pleaser? Nej! Snarare en crowd pleaser. Lite av byfåne som jag blivit på gamla dar.

[Koi]

Inte people pleaser.

Sätter gränser. Folk har en förmåga att ringa i tid och otid. Vill jag inte prata i telefon sätter jag den på ”Stör ej”. Kan se sen vilka har ringt. Kanske ringer tillbaka, kanske inte. Det kan hända mitt på dagen ibland att jag sätter igång den. Alltid 20:00-07:00.

Säger nej det första jag gör när försäljare ringer.

Att vara People pleaser eller inte rör bara vuxna människor. Barn behöver hjälp med det ena och det andra så dem hjälper jag gärna. Som att kasta bollen över staketet så de kan fortsätta spela.

Inte sagt att jag inte hjälper till där det behövs för vuxna. Jag hjälper gärna men det finns en gräns, ingen sätter sig på mig. Då går jag. Oavsett om det är på praktik eller i en förening eller på bussen.

[Geta]

Koi,

Du verkar ha ovanligt många vänner.

[yrväder]

Får jag nog säga att jag har varit i större delen av mitt liv. Nu försöker jag odla mig själv för att på så sätt bli en bättre och gladare medmänniska.

[Jocke]

Jag är en misslyckad people pleaser! När jag försökt att hjälpa folk, så har jag råkat illa ut, ibland hamnat på sjukhus! Tydligen retar jag upp folk med min så kallade hjälpsamhet. Nu på äldre dar så försöker jag låta människor klara sig själva i mesta möjliga mån. Jag fick ofta flashbacks vid sådana situationer, men det kommer fortfarande men mer sällsynt. Här på viska försöker jag hjälpa med det lilla jag kan!

[Koi]

Koi,

Du verkar ha ovanligt många vänner.

Vad är vanligt? Vad är ovanligt?

Mina riktiga vänner….är 2. Men bara 1 jag kan prata om allt med. Den andra ringer hem till min partner direkt om hen blir orolig över mig. bara den ena finns på Facebook.

Jobbar man eller är aktiv i en förening är det lätt att svara ja på kollegors fråga om de vill vara vän på Facebook. Vi KÄNNER inte varandra. Bara ytligt bekanta. Men nästan alla dessa har jag tagit bort. Alla jag inte kan lita på. Utom en. Men jag är osäker. Men hen är bra att ha kvar.

Har man varit på kursgård med RSMH tex så blir alla ”vänner” med varandra fast man inte ens egentligen vet vem den andra är. Man vet aldrig, det kan bli nåt bra av det också. En del totala stolpskott tar jag bort direkt. Såna som ska in och trolla i vartenda inlägg man gör tex.

En som ringer i tid och otid. Kl 03 på natten typ. Och sen har jag kontakt med ett par kollegor från mitt jobb jag är sjukskriven ifrån. De hoppas jag inte är spioner. Ena jobbar kvar, den andra har bytt jobb. Litar inte riktigt på den som jobbar kvar.

De andra som ringer kan vara ett par från RSMH, min syster. Och försäljare, gärna från Storbritannien eller Marocko. De blockar jag vartefter de försöker ringa.

Sen kan det komma överraskande samtal, från brorsans tjej eller nåt. Men orkar jag inte prata i telefon blir det ”stör ej”

[Geta]

Jocke,

Jag känner igen mig. Folk blir arga om jag försöker hjälpa. Blir kallad filantrop.