Re: Kronisk psykos?
Posted: 11 Nov 2023, 18:33
Glädjande att höra att det går bra för dig Nobel. :)
Tack yrväder! Ja, det är kul när det går bra.
Sponsras av Schizofreniförbundet!
https://www.viska.nu/
Prodromalfasen började nog när jag var 17/18 år riktiga psykosen fick jag när jag var 19 år. Fyller 27 i februari så jag har snart haft schizofreni i cirka 8 år. Han inte ens sluta skolanNobel wrote: ↑11 Nov 2023, 18:32 Tack Leakim97! Antar att du levt med schizofreni sedan ung ålder. Det måste vara jobbigt. Jag insjuknade vid 24, så hann ändå med att leva livet innan sjukdomen slog till. Men såhär i efterhand förstår jag att sjukdomen inte kom från bar himmel. Jag hade ett psykotiskt skov som varade i en månad ungefär när jag var barn. Trodde att jag var döende i sjukdom. Eller, vet inte om hypokondri räknas som psykos. Det var i alla fall en fast övertygelse om att jag levde med massa sjukdomar och snart skulle dö. Det försvann sen och jag levde ett normalt liv fram tills jag 18. Då började förföljelsetankarna ta form, men de var fortfarande under kontroll och påverkade inte min vardag särskilt mycket, utan mest under perioder då jag var stressad. Sedan kom den permanenta psykosen vid 24.
Okej. Du har gjort det bra Geta som fortfarande håller dig vid liv. Hörde du säga att du tillslut kom på att du måste leva ditt liv, trots schizofreni, och inte bara ge upp. Tänker så jag med man får inte ge upp man måste kämpa på
precis samma här, prodromalfasen började när jag var 17 och psykosen kom när jag var 20, hann jobba deltid i 7 månader men ingen examen från gymnasiet... och nu sitter jag här snart 10 år senare och är fortfarande på ruta ett känns det som.Leakim97 wrote: ↑11 Nov 2023, 19:43Prodromalfasen började nog när jag var 17/18 år riktiga psykosen fick jag när jag var 19 år. Fyller 27 i februari så jag har snart haft schizofreni i cirka 8 år. Han inte ens sluta skolanNobel wrote: ↑11 Nov 2023, 18:32 Tack Leakim97! Antar att du levt med schizofreni sedan ung ålder. Det måste vara jobbigt. Jag insjuknade vid 24, så hann ändå med att leva livet innan sjukdomen slog till. Men såhär i efterhand förstår jag att sjukdomen inte kom från bar himmel. Jag hade ett psykotiskt skov som varade i en månad ungefär när jag var barn. Trodde att jag var döende i sjukdom. Eller, vet inte om hypokondri räknas som psykos. Det var i alla fall en fast övertygelse om att jag levde med massa sjukdomar och snart skulle dö. Det försvann sen och jag levde ett normalt liv fram tills jag 18. Då började förföljelsetankarna ta form, men de var fortfarande under kontroll och påverkade inte min vardag särskilt mycket, utan mest under perioder då jag var stressad. Sedan kom den permanenta psykosen vid 24.
Ja jobbigt. Har du någon plan på vad du vill göra? Jobba/plugga/sysselsättning eller kanske ingenting alls? Det är så jävla trök att sjukdomen har en i ett järngreppmrsearlgray wrote: ↑15 Nov 2023, 14:16precis samma här, prodromalfasen började när jag var 17 och psykosen kom när jag var 20, hann jobba deltid i 7 månader men ingen examen från gymnasiet... och nu sitter jag här snart 10 år senare och är fortfarande på ruta ett känns det som.Leakim97 wrote: ↑11 Nov 2023, 19:43Prodromalfasen började nog när jag var 17/18 år riktiga psykosen fick jag när jag var 19 år. Fyller 27 i februari så jag har snart haft schizofreni i cirka 8 år. Han inte ens sluta skolanNobel wrote: ↑11 Nov 2023, 18:32 Tack Leakim97! Antar att du levt med schizofreni sedan ung ålder. Det måste vara jobbigt. Jag insjuknade vid 24, så hann ändå med att leva livet innan sjukdomen slog till. Men såhär i efterhand förstår jag att sjukdomen inte kom från bar himmel. Jag hade ett psykotiskt skov som varade i en månad ungefär när jag var barn. Trodde att jag var döende i sjukdom. Eller, vet inte om hypokondri räknas som psykos. Det var i alla fall en fast övertygelse om att jag levde med massa sjukdomar och snart skulle dö. Det försvann sen och jag levde ett normalt liv fram tills jag 18. Då började förföljelsetankarna ta form, men de var fortfarande under kontroll och påverkade inte min vardag särskilt mycket, utan mest under perioder då jag var stressad. Sedan kom den permanenta psykosen vid 24.
Hade massivs med planer innan jag blev sjuk och drömmer fortfarande om att antingen plugga konst eller historia och jobba inom de området men så som det ser ut nu så tror jag inte det kommer bli något. Som du säger sjukdomen har en verkligen i ett järngrepp och jag blir väldigt ledsen när jag tänker på det.Leakim97 wrote: ↑15 Nov 2023, 14:59Ja jobbigt. Har du någon plan på vad du vill göra? Jobba/plugga/sysselsättning eller kanske ingenting alls? Det är så jävla trök att sjukdomen har en i ett järngreppmrsearlgray wrote: ↑15 Nov 2023, 14:16precis samma här, prodromalfasen började när jag var 17 och psykosen kom när jag var 20, hann jobba deltid i 7 månader men ingen examen från gymnasiet... och nu sitter jag här snart 10 år senare och är fortfarande på ruta ett känns det som.