Viska 4.0 - Om psykoser, schizofreni och psykisk ohälsa

Jag minns att jag ville vara 23 år. Tyckte att det lät som en bra ålder.

Nej, jag hade inga drömmar som barn.

Ja, som liten pojke drömde jag om att bli MC-polis, men som tonåring kirurg, eller veterinär.

Jag tror att jag egentligen hade drömmar men de trycktes ner av de vuxna.

Ja, det var likadant för mig. Det var min mamma som bestämde att jag skulle söka till arbetsterapeututbildningen. Hon hade läst om den i ICA-kuriren. På den tiden var jobbet konstnärligt och jag ansågs för att vara lite konstnärlig. Konstigt nog kom jag in, för det var enda utbildningen i Sverige då i Örebro.

jag var tyst som barn, jag hade oerhörda drömmar varje natt om en helt annan värld än denna.

När jag var riktigt liten ville jag bli polis, lite senare ville jag bli brandman. I högstadiet ville jag bli psykolog. I gymnasiet tappade jag allt. Ville ha barn fram till för ett par år sedan. Då gav jag upp det med. Nu vill jag ”bara” ha ett jobb jag trivs med och pengar. För pengarna skulle jag kunna bo som jag vill (inget extremt) och kanske resa lite och köpa bra kamerautrustning.

Som barn stridspilot. Som tonåring grusades mina planer att börja på NADA och forska fram intelligenta proteser till dem som förlorat kroppsdelar.

Fast med facit i hand och hur skraj jag är för AI…jag hade varit med och byggt de första cyborgarna…denna ironi

Inga drömmar som barn att välja yrke, tog första bästa jobb som ung vuxen utbildad byggnadsingenjör hade nästan aldrig jobb som det. Hade kunnat bli utsättare och jobbade som det ett tag, men dåligt betalt gjorde att jag tog nästan vilket jobb som helst.

När jag hamnade som pannknekt på Pripps hade jag kunnat studerat inom företaget och gjort karriär inom bryggerinäringen, redan då samarbetade Pripps med Carlsberg i Köpenhamn hade då fått bo i Köpenhamn och få gå deras utbildningar

Jag kom på en dröm jag hade. Jag ville bli speedwayförare. Hade motorcyklar med gubbar på som barn. Vargarna ville man ju köra för. Annars tog jag dagarna som de kom. Var tidigt initiativlös, tyvärr. Jag har aldrig varit normal.

Polis eller journalist. Jag är ju skribent nu och har haft egen ponny.

Fantasio wrote: ↑08 Feb 2025, 22:01 Jag kom på en dröm jag hade. Jag ville bli speedwayförare. Hade motorcyklar med gubbar på som barn. Vargarna ville man ju köra för. Annars tog jag dagarna som de kom. Var tidigt initiativlös, tyvärr. Jag har aldrig varit normal.

Att inte veta är mer normalt än att veta. Speciellt som barn/tonår/ung vuxen.