Viska 4.0 - Om psykoser, schizofreni och psykisk ohälsa

Jocke wrote: ↑22 Mar 2025, 21:34 Är det tillåtet med passiv dödshjälp i Sverige?

I slutet av livet kan sjukvården undvika att sätta in allt som de har för att hålla liv i personen. Anhöriga kan insistera på att allt ska sättas in, när de inte accepterar döden.

Jag är tveksam till assisterad dödshjälp. Mest för att det finns skickliga psykopater som kan manipulera folk att ta livet av en. Sen kanske nån kan dölja ett mord som självmord. Men samtidigt anser jag att det är upp till var o en själv att få bestämma, men man ska inte uppmuntra till självmord, då det oftast ligger psykiska besvär bakom.

När jag mådde som sämst köpte jag en kontroversiell bok; ***LÅTER BLI ATT NÄMNA VILKEN***, samt en mindre kontroversiell; Suicide: The Forever Decision. Men som tur är har jag inte ens läst dom. Jag kom på bättre tankar. Då den första uppmanar till självmord, o kommer med tips på hur man gör. Den andra boken är däremot ok att läsa, då den inte uppmuntrar till något annat än att leva vidare.

Vet hur jag skall ta livet av mig och jag bara somnar in för att aldrig vakna mer, det räcker, vem som helst kan göra det med enkla medel, ni kanske har det hemma redan, men håller käft om hur göra vill inte uppmuntra någon att göra det

Jag fick jävlugt starka smärtlindrande en gång. För jag hade så sjuk stark smärta. Tog bort receptet när smärtan gick bort, av Haldol. Det hade varit alltför lätt att ta livet av sig med sjukt starka smärtlindrande. På impuls. Min överlevnadsinstinkt segrade.

amandara wrote: ↑23 Mar 2025, 13:09 Jag fick jävlugt starka smärtlindrande en gång. För jag hade så sjuk stark smärta. Tog bort receptet när smärtan gick bort, av Haldol. Det hade varit alltför lätt att ta livet av sig med sjukt starka smärtlindrande. På impuls. Min överlevnadsinstinkt segrade.

Var det kodein kanske? För jag vet att Haldol tar bort effekten av kodein. Det förhindrar att det omvandlas till morfin.

Jag har sparat gamla mediciner. Litium och klozapine. Litium slår ut njurarna om man tar en överdos. Utan fungerande njurar borde ju livet bli ganska kort.

memphis wrote: ↑23 Mar 2025, 16:13 Jag har sparat gamla mediciner. Litium och klozapine. Litium slår ut njurarna om man tar en överdos. Utan fungerande njurar borde ju livet bli ganska kort.

Kan vara ett smärtsamt sätt att dö på, låt vara för din egen skull

Richard wrote: ↑23 Mar 2025, 13:28

amandara wrote: ↑23 Mar 2025, 13:09 Jag fick jävlugt starka smärtlindrande en gång. För jag hade så sjuk stark smärta. Tog bort receptet när smärtan gick bort, av Haldol. Det hade varit alltför lätt att ta livet av sig med sjukt starka smärtlindrande. På impuls. Min överlevnadsinstinkt segrade.

Var det kodein kanske? För jag vet att Haldol tar bort effekten av kodein. Det förhindrar att det omvandlas till morfin.

Nej jag tog bara tabletterna 2 gånger, tror det var citodon? Eller något. Jag fick Haldol. Jag hade smärta för att hjärnan var så överhettad, sjukt lågt blodtryck och vilopuls 30 BPM. Hjärnan var glödande efter 1 år med pangpsykos. Min kropp har helt satt ur spel. Av hjärnan. S överglöd. Smärtstillande först, sen Haldol - sen successivt gick smärtan över. När hjärnan läkte av Haldol.

Men med min långa historia av självmordsbenägenhet. Så insåg jag. Klokt nog. Att nej med starka smärtstillande är ett självmord bara för lätt att göra. Bort med det. Inga skitimpulser ska komma här och segra och göra att jag tar livet av mig.

Jag kan då inte säga att livet leker! Jag funderar på om varför anhöriga får ta hela smällen för att någon väljer att ta bort sig? Jag har då ändå aldrig haft de där självmordstankarna som skulle blockera fortsatt liv. Men jag tänker i existensiella former, för jag tänker på hur samhället behandlar de med psykisk ohälsa.

Jocke wrote: ↑23 Mar 2025, 18:22 Jag kan då inte säga att livet leker! Jag funderar på om varför anhöriga får ta hela smällen för att någon väljer att ta bort sig? Jag har då ändå aldrig haft de där självmordstankarna som skulle blockera fortsatt liv. Men jag tänker i existensiella former, för jag tänker på hur samhället behandlar de med psykisk ohälsa.

Hur behandlar samhället de med psykisk ohälsa menar du?

Eftersom att jag inte har barn (och inte heller tänker skaffa) så skulle jag inte lämna någon ofrivilligt bakom mig. Mitt liv bad jag inte om utan det kom från generationerna innan mig i deras önskan mot självförverkligande, alltså från ett från deras sida själviskt perspektiv. Skulle säga att det även vore själviskt från deras sida att vilja hålla mig vid liv mot min vilja om jag hade önskan att dö. Dessutom är det väl bättre att gå bort under ordnade förhållanden istället för att hoppa framför ett tåg eller att i ensamhet behöva knyta sin egna snara? Då går jag hellre bort i närhet av dem som verkligen bryr sig om hur jag mår.

Ska hålla ut till slutet som närmar sig med stormsteg. Fem år går i ett nafs.