Viska 4.0 - Om psykoser, schizofreni och psykisk ohälsa

Jo det förstås, PTSD ångest hanterar ju händelser. Men jag tycker inte det är uppbygligt att gå igenom och hantera dessa tankar och känslor, det ger inte ett skvatt förutom lidande.

amandara wrote: ↑18 Sep 2021, 09:23 Jo det förstås, PTSD ångest hanterar ju händelser. Men jag tycker inte det är uppbygligt att gå igenom och hantera dessa tankar och känslor, det ger inte ett skvatt förutom lidande.

Det är som att det är för mycket för att hantera.. Det går att bli fri från PTSD men man vet inte hur och för en själv skulle det vara jävligt jobbigt.. Mycket av hur vi upplever världen grundas i barndomen.. Det är då nervsystemet acklimatiserar sig till verkligheten vilket blir avgörande för många saker när man är vuxen, ångestkänslighet till exempel..

Jag kollade en video med Robert Sapolsky där han förklarade depression ur flera perspektiv. Han påpekade att det finns en gen med två varianter där den ena varianter gör att man reagerar sämre på motgångar, det ger i sin följd mer depressioner och är då en riskfaktor!

Jag hade aldrig ångest innan jag blev sjuk 1999. Jag fattade aldrig vad folk menade när de sa att de hade ångest, typ fylleångest eller vad det kunde vara. Jag var aldrig orolig eller stresskänslog innan jag blev sjuk. Folk kallade mig cool och det var jsg. Det är annat nu, med sjukdom i ryggmärgen som definierar allt.

amandara wrote: ↑18 Sep 2021, 10:47 Jag hade aldrig ångest innan jag blev sjuk 1999. Jag fattade aldrig vad folk menade när de sa att de hade ångest, typ fylleångest eller vad det kunde vara. Jag var aldrig orolig eller stresskänslog innan jag blev sjuk. Folk kallade mig cool och det var jsg. Det är annat nu, med sjukdom i ryggmärgen som definierar allt.

MM.. jag var hyfsat frisk fram till min senaste psykos och den fick jag för att jag skulle "trappa ned medicinerna för att se om jag fick symptom".. Jag blev helt förstörd.. Det var cirka 2 år sen och livet är fortfarande mödosamt.. Känns som alla andra har det lättare, dom kan mer, jobbar mer etc.. Jag är en liten skit, så jag gör allt jag känner för och det är inte alltid det jag trott varit korrekt.. Kan kallas att ta risker också!

Klankedinken wrote: ↑18 Sep 2021, 11:45

amandara wrote: ↑18 Sep 2021, 10:47 Jag hade aldrig ångest innan jag blev sjuk 1999. Jag fattade aldrig vad folk menade när de sa att de hade ångest, typ fylleångest eller vad det kunde vara. Jag var aldrig orolig eller stresskänslog innan jag blev sjuk. Folk kallade mig cool och det var jsg. Det är annat nu, med sjukdom i ryggmärgen som definierar allt.

MM.. jag var hyfsat frisk fram till min senaste psykos och den fick jag för att jag skulle "trappa ned medicinerna för att se om jag fick symptom".. Jag blev helt förstörd.. Det var cirka 2 år sen och livet är fortfarande mödosamt.. Känns som alla andra har det lättare, dom kan mer, jobbar mer etc.. Jag är en liten skit, så jag gör allt jag känner för och det är inte alltid det jag trott varit korrekt.. Kan kallas att ta risker också!

Jo det är tufft. Jag har varit sjuk så länge att jag vant mig vid denna funktionsnivå. Men det har tagit många trial and error för att komma fram till rutiner och vilken aktivitetsnivå jag har. Klart man känner sig kass och handikappad jämfört med friskt folk. Men alla är inte friska, en del är alkoholiserade eller drogberoende, har MS, ALS eller cancer. Eller andra typer av problem. Det är inte bara vi som har det tungt och småttigt. Om vi bara inte tar livet av oss kan vi försöka ha en dräglig eller tom bra tillvaro. Det är iallafall enklare att vara pensionär ju äldre man blir, när man var 30 var det ju milsvid skillnad mellan hur man hade det och hur en frisk arbetande småbarnsförälder hade det. Nunär barnen vuxna och utflugna och mina jämnåriga lever mer lika liv som mitt. De finns tillgängliga igen. Inte för att jsg umgås med nån sån. När vi blir ålderspensionen kommer ingen ens fråga varför vi inte jobbar.

jaja..

amandara wrote: ↑18 Sep 2021, 10:47 Jag hade aldrig ångest innan jag blev sjuk 1999. Jag fattade aldrig vad folk menade när de sa att de hade ångest, typ fylleångest eller vad det kunde vara. Jag var aldrig orolig eller stresskänslog innan jag blev sjuk.

Samma här, inte visste jag vad ångest var. Nu vet jag tyvärr...

Tycker konceptet "dharma" är intressant här.. Det är ett livssyfte som gör att man tycker det är värt allt lidande! Vad vill du göra som gör resan värd trots hur kämpig allt är?..

Kommer från indien.

Livssyftet är livet i sig. Att vi lever, det får vi förvalta. Egentligen är livsmeningen att fortplanta sig, som för alla andra djur/levande varelser, föra livet vidare. Många av oss har inte barn, vi får uppfinna livet ändå. Jag gör det genom att ta hand om min hälsa och vara med syskonbarnen, vara en esurs där. Basically.

Klankedinken wrote: ↑18 Sep 2021, 11:45 "trappa ned medicinerna för att se om jag fick symptom"..

Vems idé var detta?

Krokus wrote: ↑18 Sep 2021, 15:22

Klankedinken wrote: ↑18 Sep 2021, 11:45 "trappa ned medicinerna för att se om jag fick symptom"..

Vems idé var detta?

Läkarens

Oj! Låter oansvarigt av läkaren.