Re: Hur mår du?
Posted: 13 Jul 2024, 17:50
Lite låg. Varit för låg för att göra något och nu är jag låg för jag inget gjort.
Sponsras av Schizofreniförbundet!
https://www.viska.nu/
Hoppas du mår bättre av lite sömn och vila! <3amandara wrote: ↑13 Jul 2024, 19:34 Fullräcklig - inte tillräcklig. Det är en känsla. Jag bär mad mig, från späda barnaår. Stressar mig fortfarande - sitter fast i samma typ av mönster. Var får jag vara jag? Jag har varit skriven på drygt 30 adresser i mitt liv. Som barn, ständigt byta skola nya klasser nya kompisar. Anpassa sig. Kliv kliv överlev, som Mathias Fredriksson sa om Alpe Chermis - sista slalombackeetappen av tour de ski, längdskidor. Att alltid anpassa sig, mig, vem är jag då tillslut? Så många olika miljöer jag levt i, så många olika sammanhang. Ständigt uppryckt ständigt den nya. Så många olika mikrokulturer. Vänner. Fram till 18 års ålder tolv olika boplatser, som längst 4 år på ett och samma ställe. Sedan har det snurrat på, av plugg och psykoser. Vad det gör/gjort med mig. Den som alltid flyter in, anpassar sig, aldrig syns - som en tapetblomma. Jag bara finns där, som ett mönster i väggen - utan liv utan vilja. Utan riktning. Annat än att passa in, i alla dessa olika kulturer som är i varje klass och i varje olika idrottsförening. Idrotten har varit den röda tråden för mig. På gott och ont. Vänner, prestera, få skador få framgångar få bakslag. Deprimerad vid 18 men vem fattade ens det? Jag har sluggrar mig fram genom livet. Nu är jag bara trött. Ska sova en god natts sömn, efter alla intryck av dagen - anspända relationer. Jag vill fly.
Tack mrsearlgray <3 . Samma till dig!mrsearlgray wrote: ↑13 Jul 2024, 19:37Hoppas du mår bättre av lite sömn och vila! <3amandara wrote: ↑13 Jul 2024, 19:34 Fullräcklig - inte tillräcklig. Det är en känsla. Jag bär mad mig, från späda barnaår. Stressar mig fortfarande - sitter fast i samma typ av mönster. Var får jag vara jag? Jag har varit skriven på drygt 30 adresser i mitt liv. Som barn, ständigt byta skola nya klasser nya kompisar. Anpassa sig. Kliv kliv överlev, som Mathias Fredriksson sa om Alpe Chermis - sista slalombackeetappen av tour de ski, längdskidor. Att alltid anpassa sig, mig, vem är jag då tillslut? Så många olika miljöer jag levt i, så många olika sammanhang. Ständigt uppryckt ständigt den nya. Så många olika mikrokulturer. Vänner. Fram till 18 års ålder tolv olika boplatser, som längst 4 år på ett och samma ställe. Sedan har det snurrat på, av plugg och psykoser. Vad det gör/gjort med mig. Den som alltid flyter in, anpassar sig, aldrig syns - som en tapetblomma. Jag bara finns där, som ett mönster i väggen - utan liv utan vilja. Utan riktning. Annat än att passa in, i alla dessa olika kulturer som är i varje klass och i varje olika idrottsförening. Idrotten har varit den röda tråden för mig. På gott och ont. Vänner, prestera, få skador få framgångar få bakslag. Deprimerad vid 18 men vem fattade ens det? Jag har sluggrar mig fram genom livet. Nu är jag bara trött. Ska sova en god natts sömn, efter alla intryck av dagen - anspända relationer. Jag vill fly.
Japp tack Fantasio! Imorgon är en annan och bättre dag. Eller dagen har egentligen varit bra, men massa anspänning och nu rasar jag som ihop. Det har varit några intensiva dagar med mycket i schemat. Jag försöker utsätta mig - för att se vad jag orkar och hur mycket. Det blir några intensiva dagar till. Man får turbovila när man kan. Till och med Loppan är nervös för att rutinerna rubbats så pass mycket och för att vi haft så mycket att göra . Fridens. Imorgon är en ny dag.