Sen träffade jag en på Spraydate (tidig kontaktannons-sajt) som bodde i grannstaden. Men jag är bra på att göra bort mig, så när hon skulle sova hos mig första gången sa jag; -Du får gärna sova i sängen, det är nybäddat! Så går jag o lägger mig på soffan...

Sen gick det över 10 år innan jag träffade nån, ca 2002-2012, det var då jag kände mig ensam o inte mådde bra. Men jag umgicks ju knappt med vänner heller, bara följde med ut för att få en anledning till att dricka alkohol.
Så var det några kortvariga relationer, t.ex. en som jag faktiskt träffade på krogen. O en som vi gick ihop till swingersklubben ett par gånger. Men det var inte min grej. Det var mer ett s.k. KK-förhållande.
En annan träffade jag via en gemensam vän, jag tror det är bland de vanligaste sätten o lära känna varandra. Det var lite mer seriöst o höll i nästan ett år. Men jag prioriterade helt andra grejer än henne o att umgås. Satt hellre o läste partikelfysik för mig själv.
Sen var det en som jag bodde ihop med i två veckor, det gick mig på nerverna för jag inte fick nån ensamtid, men det var inte nått fel på henne. Jag klarade bara inte att vara tillsammans 100% av dygnet.
Sen försvann allt intresse för det motsatta könet...