Viska 4.0 - Om psykoser, schizofreni och psykisk ohälsa

Det kan man undra. Man måste ju gå vidare som levande. Det sägs att man har flacka känslor som schizofren.

Det är väl individuellt hur- och hur mycket man sörjer. Går inte att säga hur man "ska" göra. Men, det finns något som heter "frusen sorg". Det är när man fastnar i sorgeprocessen. Då kan man behöva söka hjälp.

Tycker jag accepterat min pappas död, men det har tagit 3 år, typ.

Jag har en tro som hjälper mig i sorg. Och det är att den döde inte lämnar mig. Jag kan inte se personen längre, inte prata med den, men den finns där.

Så tror jag också.

Jag skulle vilja ha en tro vid nära dödsfall, att söka tröst i. Men det känns som om den inte går att tvinga på en. Men jag har bl.a. ringt jourhavande präst när jag fick veta att min kompis dött i en bilolycka.

Min förra KP var präst i Svenska kyrkan och han sade angående något han sade, det är inte för inte jag är präst i Svenska kyrkan han hörde precis som jag röster och jag vet pga hur de sade det, att det är exakt samma som på det sätt jag hör röster och hur de agerar. Han är präst och aktad, jag sjuk och inte förstådd av mina medmänniskor

Han dog visst i fredags.

Var och röjde i hans lägenhet igår. Det tog på psyket.

Såg gula figurer som rörde på sig på dörrarna i vänthallen till tåget igår kväll när jag var på väg hem. Och massa spindlar på perrongen. Men ingen stampade på dem så jag misstänker att det var hallisar.

Ska dit på måndag igen. Hoppas det går bättre. Att jag inte tippar över. Det får jag inte göra innan begravningen. Ändå.

Det stör mig att jag inte reagerat än. Förutom när jag tände ett ljus för honom. Då kände jag sorg en kort sekund. För det jag aldrig fick och det som aldrig blev kanske. Han hade nog inte förmåga eller vilja att vara på ett annat sätt. Jag var hans slagpåse i 14 år tills han fick en rak höger.

Jag vet inte om han ens vill ha ljuset. Han fick det ändå. Jag tror han behövde lite ljus i mörkret. Vill han inte gå till ljuset får han välja själv.

Min farsa dog för 41 år sedan. Då var jag (ganska) ung - en bit under 30 år.

Min far dog 1980 det året blev jag 30 år

Vet att jag är lyckligt lottad som vid 51 års ålder har båda föräldrarna i livet.

Min pappa dog, när jag var 48 år och min mamma dog, när jag var 55 år. Min psykoterapeut sa att jag skulle klara mig bra utan mina föräldrar och det har jag gjort.