Re: Hemmasittare (ungefär)
Posted: 25 Oct 2024, 12:52
Studenten var den värsta dagen i mitt liv. Det som tydligen ska vara en av de lyckligaste dagarna i livet. Jag hade sån ångest, försökte döva den med champagne. Men man skulle springa ut klassvis. Jag låtsades se glad ut. Men en kompis sa att jag såg rädd ut. -Nä, det är ingen vara försökte jag skämta bort. Men det var ett helvete egentligen.
Jag hade inget färdigt betyg, bara ett samlat betygsdokument. Så egentligen har jag inte ens en gymnasieexamen. Men jag fick ändå vara med o springa ur, det sa rektor Ragnar. Sobril hade jag ett jag i gymnasiet, men de hjälpte inte. Inte Imovane o Stilnoct heller, eftersom jag själv trodde det berodde på att jag sov dåligt. Hade inte en tanke på att det var depression, men fick Mianserin och Mirtazapin, men de visste jag inte vad det var då.
Varje är när jag hör folk sjung "Vi har tagit studenten..." så får jag en känsla av obehag.
Men fabriken jag hade sommarjobbat på blev min räddning. Fick efter sommarjobbet en provanställning på 3 månader. Chefen sa att jag var väldigt tyst av mig, o det var jag ju. Men jag har lätt för att lära mig saker, så som alla maskiner på fabriken. Fick sen tillsvidare anställning. Så blev det att jag jobbade där, avslutade kontakten med psykiatrin. Det funkade jag skötte mig, det rullade på i 2-3 år.
Sen återupptog jag kontakten med psykiatrin, skyllde bara på social fobi. Bad specifikt om Paroxentin, då den tydligen ska hjälpa mot Social fobi. Samtidigt öppnade min pappa tre apotek i Norge, o det blev ju lyckat, att jag kunde sitta o "kassera" Rohypnol, Nitrazepam, Sobril, Imovane, senare även Morfin, OxyContin, Fentanyl-plåster, Ketogan o annat. Det höll i nått halvår, sen försökte jag ta livet av mig, skrev ner på ett papper hur många tabletter jag tog och vilken sort, till sist satte jag en spruta med fentanyl i armen o slocknade.
Vaknade dagen efter, skrev ut listan på vad jag hade tagit o gav den till min psykolog. Då blev jag inlagd. Morfin-preparaten gick bra att sluta med, men benzo hade jag blivit beroende av. Fick först ingenting, men efter fyra dagar skrek jag efter dom. Fick Sobril, sen Xanor o till sist Iktorivil, som jag har fortfarande.
Asperger-diagnosen som jag fick 2005 förklarar också en hel del. Sen har jag fått ECT o sånt och, skulle kunna skriva en hel uppsats, men jag är ändå en person som trivs bäst för mig själv. Jag sitter gärna o skriver o visst, ibland träffar jag vänner, vi brukar grilla på sommaren, o jag brukar vara med min kompis när har har show samt brukar jag o en annan kompis gå ut o äta ibland. Jag tycker det är viktigt att ha vänner, även om man trivs bäst för sig själv. De vet om det också.
Först efter 25 år släppte depressionen.
Jag hade inget färdigt betyg, bara ett samlat betygsdokument. Så egentligen har jag inte ens en gymnasieexamen. Men jag fick ändå vara med o springa ur, det sa rektor Ragnar. Sobril hade jag ett jag i gymnasiet, men de hjälpte inte. Inte Imovane o Stilnoct heller, eftersom jag själv trodde det berodde på att jag sov dåligt. Hade inte en tanke på att det var depression, men fick Mianserin och Mirtazapin, men de visste jag inte vad det var då.
Varje är när jag hör folk sjung "Vi har tagit studenten..." så får jag en känsla av obehag.
Men fabriken jag hade sommarjobbat på blev min räddning. Fick efter sommarjobbet en provanställning på 3 månader. Chefen sa att jag var väldigt tyst av mig, o det var jag ju. Men jag har lätt för att lära mig saker, så som alla maskiner på fabriken. Fick sen tillsvidare anställning. Så blev det att jag jobbade där, avslutade kontakten med psykiatrin. Det funkade jag skötte mig, det rullade på i 2-3 år.
Sen återupptog jag kontakten med psykiatrin, skyllde bara på social fobi. Bad specifikt om Paroxentin, då den tydligen ska hjälpa mot Social fobi. Samtidigt öppnade min pappa tre apotek i Norge, o det blev ju lyckat, att jag kunde sitta o "kassera" Rohypnol, Nitrazepam, Sobril, Imovane, senare även Morfin, OxyContin, Fentanyl-plåster, Ketogan o annat. Det höll i nått halvår, sen försökte jag ta livet av mig, skrev ner på ett papper hur många tabletter jag tog och vilken sort, till sist satte jag en spruta med fentanyl i armen o slocknade.
Vaknade dagen efter, skrev ut listan på vad jag hade tagit o gav den till min psykolog. Då blev jag inlagd. Morfin-preparaten gick bra att sluta med, men benzo hade jag blivit beroende av. Fick först ingenting, men efter fyra dagar skrek jag efter dom. Fick Sobril, sen Xanor o till sist Iktorivil, som jag har fortfarande.
Asperger-diagnosen som jag fick 2005 förklarar också en hel del. Sen har jag fått ECT o sånt och, skulle kunna skriva en hel uppsats, men jag är ändå en person som trivs bäst för mig själv. Jag sitter gärna o skriver o visst, ibland träffar jag vänner, vi brukar grilla på sommaren, o jag brukar vara med min kompis när har har show samt brukar jag o en annan kompis gå ut o äta ibland. Jag tycker det är viktigt att ha vänner, även om man trivs bäst för sig själv. De vet om det också.
Först efter 25 år släppte depressionen.