Viska 4.0 - Om psykoser, schizofreni och psykisk ohälsa

Jag har ett bra, stabilt och hjälpsamt nätverk. Och det är ömsesidigt. Vi finns där för varandra. Vid behov och efter förmåga.

Förrförra gången Loppan var hos mamma, väldigt tacksamt att Loppan kunde vara hos henne då jag är justerad för stunden.

Men. Min mamma är hopplös. Alla instruktioner jag ger henne kring Loppan går in i ena örat och ut genom andra.

Iaf, mamma och Loppan skulle gå in i hissen. Jag håller alltid Loppan i kort koppel när vi går in i och ut ur hissen. Det kan vara andra hundar inne i eller utanför hissen, och Loppan blir förbannad på små ettriga hundar, som det finns flera av här i huset. Jag ser oxå till att Loppan kommer in i och ut ur hissen tryggt.

Det som hände den här gången. Var att mamma hade långt koppel på Loppan, flexikoppel. Hissen stängde och åkte iväg med Loppan UTANFÖR. Loppan stod alltså kvar på entréplan när hissen åkte. Som tur var stannade hissen på våning 1, hissar är ofta känsliga för om det är något motstånd. Men hissen stannade mellan våningarna. Mamma i hissen och Loppan på entreplan. Mamma fick larma, eftersom hon satt fast i hissen. Hisskötaren var i Landskrona. Hur hon kom ut vet jag inte.

Som tur var har Loppan flexikopper som drogs ut när hissen åkte. Annars hade hon blivit hängd.

Jag blir rätt trött på morsan. Det händer alltid någon skit när hon är hundvakt.

Samma sak är det med att hålla Loppan i koppel. Hon är alltid i koppel när hon är med mig, om vi inte är i en skog där det knappt är några människor, då kan Loppan få springa fritt.

Nu sist, var mamma och gick på en BILVÄG med Loppan lös. Det är ett big no no. Jag fattar inte hur mamma funkar! Hon lyssnar inte ett skit på vad jag säger om hur man ska hantera Loppan. Det blir farligt.

Jag blir bara uppgiven och jävligt less. Hon är farlig för Loppan.

Men ibland BEHÖVER jag verkligen hjälp. Som nu. Farsan tar henne en hel del. Men han har dåligt hjärta och en förstörd rygg, så han kan inte heller gå några långa turer med Lippan.

Jag är BEROENDE av mamma ibland.

Fan.

Vilken tur att Loppan inte blev strypt vid hissfärden.

Geta wrote: ↑02 Feb 2025, 14:28 Vilken tur att Loppan inte blev strypt vid hissfärden.

Ja verkligen. Där kom hon undan med blotta förskräckelsen, och jag oxå.

Huff! Vilken skräckupplevelse! Din morsa bör inte ha hand om Loppan Amandara.

Psykiatern tyckte att jag inte hade så mycket vänner. Jag tycker två träffar i veckan utöver jobb, kyrka och Attention är mycket???

MsTibbs wrote: ↑02 Feb 2025, 20:47 Psykiatern tyckte att jag inte hade så mycket vänner. Jag tycker två träffar i veckan utöver jobb, kyrka och Attention är mycket???

Men är de dina vänner? Man kan träffa många utan att de är vänner.

Zoidar wrote: ↑02 Feb 2025, 22:03

MsTibbs wrote: ↑02 Feb 2025, 20:47 Psykiatern tyckte att jag inte hade så mycket vänner. Jag tycker två träffar i veckan utöver jobb, kyrka och Attention är mycket???

Men är de dina vänner? Man kan träffa många utan att de är vänner.

De två är vänner.

MsTibbs wrote: ↑02 Feb 2025, 22:59

Zoidar wrote: ↑02 Feb 2025, 22:03

MsTibbs wrote: ↑02 Feb 2025, 20:47 Psykiatern tyckte att jag inte hade så mycket vänner. Jag tycker två träffar i veckan utöver jobb, kyrka och Attention är mycket???

Men är de dina vänner? Man kan träffa många utan att de är vänner.

De två är vänner.

Vad bra! Vi behöver vänner.

Ibland är känns det extra tråkigt att jag inte har några nära tjejkompisar. Jag har några vänner, men alla är killar. Jag hade en nära tjejkompis fram till i november 2024, då hon gjorde slut.

Edit: vill tillägga IRL. På Viska har jag vänner, men vi umgås aldrig IRL.

Krokus wrote: ↑06 Feb 2025, 13:04 Ibland är känns det extra tråkigt att jag inte har några nära tjejkompisar. Jag har några vänner, men alla är killar. Jag hade en nära tjejkompis fram till i november 2024, då hon gjorde slut.

Edit: vill tillägga IRL. På Viska har jag vänner, men vi umgås aldrig IRL.

Vad taskigt att "göra slut" med en vän? Visst händer det att man glider från varandra om man har mycket på annat håll, men bara avbryta vänskap är ju bara taskigt!

Kan ju förstå om man t.ex. stjäl nått av en vän eller gör nått annat dumt, att man bara vill avsluta, men det tror jag inte du gjorde...?

Jag har också haft en kompis från psykiatrin som sa upp kontakten. Hon dog i värmeböljan 2018.

Richard,
Ja, det var sorgligt. Tydligen hade hon stört sig på mig under en längre period men inte sagt något. Enligt henne hade jag kallat henne "tjock" flera gånger samt "klagat på hennes matlagning". Jag tyckte att hon var vacker, så jag har svårt att förstå varför hon fått för sig att jag kallade henne tjock. Dessutom åt jag sällan hemma hos henne, och när jag väl gjorde det, hade jag med egen mat. Jag fattar ingenting.