Viska 4.0 - Om psykoser, schizofreni och psykisk ohälsa

Att ha diagnosen schizofreni och psykos som jag har haft sen 1990-talet så har jag alltid känt att jag inte är tillräckligt och godkänt i andras ögon som vet om mig - ja, även när det gäller demonerna i den abstrakta världen (om nu abstrakta världen finns) som vet om mig. Men jag lyckades i alla fall spela frisk för de som ingenting visste om mig - där behövde jag inte anstränga/bevisa nåt direkt om att jag faktiskt kan vara normal, är frisk fast jag inte är frisk - var mer accepterad då! Men så fort rykten sprids för vissa om att jag är psykisk sjuk så måste jag återigen försöka bevisa att jag inte är så dålig som rykten påstår om hur psykisk sjuka kan vara.

Det har nu gått över 30 år sedan jag nyinsjuknade psykiskt och sen dess har jag träffat 100-tals människor här i stan (mest psykevårdare och psykisk sjuka) och lägg till vad dom snackat med andra om mig under alla åren så blir det ännu fler som vet om mig som är baserad enbart bara på lösa rykten. Så därför överväger jag ibland att flytta från stan i framtiden eftersom det känns trångt här numera nu när så många vet om mig. En del har en sådan konstig syn på mig som nästan ingenting stämmer och de vet heller egentligen inte om mig än bara lösa/påhittade rykten.

Ibland tänker jag, kan inte ödet göra så att jag vinner nån mille på spel så jag kan kunna dra härifrån och bara kunna vara anonym någon annanstans för här i stan är jag inte det!

Samma här. Alla känner apan, apan känner ingen.

Ha, ha, ha - det var bra sagt Z!

Annars, så är jag nog världskändis i den abstrakta världen - om den nu finns - eftersom jag har hört demoner sen våren 1990. Sen tror jag om det finns parallella världar så är det sådana som jag som har kunnat ha kontakt med andra världar i olika parallella världar och en annan tid eftersom jag hör människor prata inne i min hjärna. Jag tror ljud sipprar igenom väggarna/andra dimensioner och tider om man säger så.

Jag smälte mina komponenter i hjärnan som om tid och rum smälte samman våren 1990 - i alla fall det kändes så så därför. Hur smälte jag komponenterna i hjärnan? Hade nog med nedtryckta känslor att göra kombinerat med infektion/inflammation och tinnitus och kanske mer ändå. Tinnitus gör att man är inne i själv mer eller mindre hela tiden och våren 1990 var tinnitus ljud extra högt så jag gick djupt in i mig själv vare sig jag ville eller inte och öppnade en port till ande världen. Så kändes det i alla fall... .

Jag fick väldigt nedtryckta känslor när jag började höra röster för första gången när jag var 18 år gammal för jag visste inte vad det var. Sen gick allt åt helvete med mitt liv... !

I samma veva när jag fick nedtryckta känslor så såg jag i mitt inre för första gången en komet/rymd sten komma mot jorden - sen slog mina känslor över! Sen var det kört... i alla fall för min del.

När jag var tvångsinlagd/tvångsmedicinerad på 1990-talet så pratade överläkaren om sex års behandling! Ångrar ibland att jag såg till att jag blev utskriven tidigare fast jag kämpade så för att bli av med tvångspapper.

Fast hade jag varit kvar på psykavdelningen så hade psykiatrin förr eller senare slussat mig till gruppboende så det kanske var lika bra att jag skrev ut mig innan till ett eget boende.

Som sagt, efter våren 1990 hade jag passat bra att jobba på ett Telepati Center på ett sätt. Men jag var nog lite före min tid... .

Recept på telepati?

1. Tinnitus.

2. Hörselhallucination.

3. Ljudillusion.

4. Kiseldioxid.

Jag drömde:

Jag såg två insekter varav ena insekten var intelligent eftersom den kunde skapa prylar. Den intelligenta insekten flög med sin Jetski i luften bland andra ointelligenta insekter och hade utrustning som fallskärm och sånt. Intelligenta insekten iakttog mig och telepatiserade till mig: - "Jag varna dig att avläsa mina tankar!". Hursomhelst, den insekten såg ut som utomjordingen "De Grå".

Annars, har jag ofta mardrömmar om insekter! Så jag är inte fascinerad av insekter som filmregissören David Lynch är.

Kul att du nämnde David Lynch. Jag gillar verkligen hans film "Den nakna lunchen". Huvudrollsinnehavarens skrivmaskin blir till en skalbagge. Se den blir mitt råd.