Viska 4.0 - Om psykoser, schizofreni och psykisk ohälsa

Ja så är det. Hunden är präglad på människor sen 35000 år tillbaka. Vi människor är mer lika hundar än vi är lika katter. Katten är egentligen inte tam. Den är inte heller ett lika utpräglat socialt djur som hundar och människor är. I det sociala livet gäller uppföranderegler. Både för hundar och för människor. För katten är uppföranderegler förmodligen något helt främmande.

Gud är för mig den gode fadern och förebilden. Inte en fascist.

Jag har stenkoll på mina hundar. Detta är en vana från min förra hund, som var mera skarp och benägen att bråka med andra hundar, än min nuvarande hund. Men som du säger msTibbs, det handlar inte om förtryck utan om en kärleksfull vägledning. Jag lär hundarna hur de ska bete sig, och de tar inte illa upp av det. Tvärtom. De uppskattar att ha en ledare.

Kan bara hålla med. Så är det. Och jag är inte en faschist för min hund. Hon är en levande varelse och en individ. Och en lite i vissa fall problematisk ras, med integritet. Jag älskar och respekterar henne, som den hon är. Jag älskar inte alltid det hon gör och hon älskar inte alltid det jag gör. En gång kom hon från vargarna. Ett djur jag högaktar. De bits. Roooar.

Det är lätt att förmänskilga hundarna. Men de skiljer sig både från människor och från vargarna. Hundar har inget ego tillexempel som vi människor har. För dem är deras namn bara ett lockrop. De tänker inte "jag är Rufus". "Rufus" betyder bara "kom hit".

Min hund har ett ego. Hon har en specifik personlighet.

Ja självklart har hundarna en personlighet. Det har alla hundar.

..men de är inte medvetna om det.

Djur känner inte igen sig själv i spegel.

Min första hund, en schäfer, gick och ställde sig bakom mig om nån fyllgubbe eller annat läskigt kom gående i skogen.

Två av mina hundar har bitit mig av misstag i handen. Det var när jag busade och hunden tog ett nytt grepp och bet mig över tummen. Men han släppte på en gång. Den andra hunden hittade ett fläskben som jag prompt skulle bända ur käften på honom. Samma sak där. Jag fick bra grepp och han skulle ts nytt grepp och bet mig i fingret. Han släppte direkt. Jag fick fläskbenet och en stelkrampsspruta på vårdcentralen.

Min första hund var också schäfer. Eller hon var en blandras men liknade mest en schäfer. En gång när det blev tumult med en annan hund bet hon mig av misstag. Men det var i stridens hetta. Aldrig att hon skulle bita mig med vilje.

Tror inte heller att Amandaras hund direkt biter henne. Det handlar nog mer om att nafsa. Blir man biten på riktigt så får man hål i huden.