Vad tänker du på just nu?

[yrväder]

Vi brukar också prata lite blandat ibland jag och min case manager det gör man ju.

[amandara]

Ja det är rätt skönt ändå.

[wasp]

På en låt: Who'll Stop The Rain - Creedence Clairwater Revival (CCR)

[amandara]

Jag är nog inte bipolär ändå. Jag har haft kraftiga och långvariga psykoser. Schizoaffektiv är nog trots allt som det är för mig, en diagnos som jag haft i 20+ år. Psykoser + bipolär. Jag var sjukt under isen de första 10 åren av min sjukhistoria. Vanföreställningar, paranoid och jävlugt. Starkt energinedsatt. Ja jäklars var tungt det var. Jag har oxå haft en djup depression och minst 2 fullskaliga manier.

Nu jobbar jag för att min hälsa ska bli så optimal som det bara går. Men det gör ju alla. Ingen vill må dåligt.

[Geta]

Problemet är att det är svårt att veta vad man ska göra för att må bättre med schizofreni. När jag var ung, fick man inga verktyg från psykiatrin. Man lämnades vind för våg.

[amandara]

Ja precis. Personliga träffar med kp är en sak, möjlighet att ringa när man vill något eller känner att det behövs. En bra läkare. Mediciner. Fys. Goda relationer, bra mat. Att unna sig det man känner att man mår bra.

Jag har tur, jag har goda relationer i vården. Nu. Det har inte alltid varit så. Jag tycker att det är konstigt Geta, att de släppt och släpper dig så vind för våg.

Jo så är det ju. När man mår dåligt mår man ju dåligt och då kan det ju vara svårt att göra något åt det. Då kan jag ringa min kp, han ringer alltid tillbaka samma dag. Och vill jag upp till psykiatrin får jag alltid eller oftast tid samma vecka. Jag har styrt det så att den psykiatriska vården är utifrån mina behov. Min läkare stödjer mig i den saken.

I många år var jag TVUNGEN att träffa en kp varannan vecka - jag hatade det. Jag kände inte alltid för att prata med den. Då var jag ändå tvingad. Annars blev det ett sabla liv. De pratade om sina sommarstugor och fantastiska barn. Om sina fantastiska liv. Det var Urk när jag själv hade ett så dåligt liv och så dålig kvalitet på det.

Jag har alltid haft ett sabla stöd i min familj. Min pappa har varit fantastisk - han är både intelligent och känslomässigt kompetent. Har hjärta, etik och moral. Jag har lärt mig mycket av honom. Han har funnits där på ett verkligen bra sätt i hela mitt långa liv. Jag är lyckligt lottad. Syrran och brorsan är oxå stora resurser.

De har inte alltid förstått, vem kan göra det fullt ut? Men min pappa har alltid förstått. Så gott det går att förstå. Jag har långtifrån alltid förstått själv.

Även om jag har haft och har - fantastiskt stöd. Har jag oxå haft otur. Med inkompetent personal i psykiatrin.

[Geta]

Jag menar 1968- då fanns det inga kontaktpersoner eller boendestöd. På 1980- fick jag bra stöd. Idag har jag också bra stöd men det var inte så när jag var ung. Då var alternativet mentalsjukhus.

[Aia]

God snus prilla, skall filtrera en mugg kaffe till.

[Lolnob]

Jag menar 1968- då fanns det inga kontaktpersoner eller boendestöd. På 1980- fick jag bra stöd. Idag har jag också bra stöd men det var inte så när jag var ung. Då var alternativet mentalsjukhus.

Hur var det med mediciner på den tiden? Var det kaos på sjukhuset?

[Geta]

Antipsykotikan kom på 1950-talet. På min avdelning 1968 var det lugnt. Jag var inlagd en månad med min första psykos. Då fick jag Mallorol som var som en hästspark.

[Nobel]

Intensiv dag. Jobbade från 09.30 till 18. Ska ta det lite lugnare imorgon.

[yrväder]

Tycker jag.