tror ni att ni kommer kunna sluta med medicinerna tillslut?

[Geta]

På dessa träffpunkter samlas många olika sorters människor med olika
diagnoser. Det kan vara väldigt udda personer och de flesta har nog inte
schizofreni.

[Herring]

Förmodligen aldrig...

[Geta]

Poängen är att ha så låg dos som möjligt. Då märker man inte av
några biverkningar.

[Hercules723]

Remission innebär inte att man är medicinfri.

Är det vad jag nu har= ? Jag har bara tagit 4 mg risperidon vart fjärde dag. Så det blir endast 1 mg per dag. Detta sedan April 28. Det har funkat rätt bra, bättre än förväntat. Det enda jobbiga kan vara att jag blir väldigt trött och det liksom spränger i huvudet. Men det är inte varje dag jag har det så, och så sover jag ju inte alltid på natten.

[Krokus]

Hercules,

Är det de dagar då du tar Risperdal, som du blir trött?

[Hercules723]

Ja, det kan jag säga. Sover som en stock de dagarna men det är ju så jag planerat.

[Hercules723]

Sedan försöker jag undvika "psykospanik", om det spränger i huvudet och inte bli rädd för att det är psykos som är på G. Idag känns hjärnan betydligt mera avslappnad än igår för ibland känns det som en typ av anspänning, kluster, vet inte vad jag ska kalla det för. Men efter sömn brukar det alltid kännas bättre.

[yrväder]

Men varför Hercules tar du 4 mg var 4:e dag istället för 1mg 1 gång om dagen, eget hopkok eller ?

[Hercules723]

Jag skrev ju det. Jag vill sova ut.

[amandara]

får fråga om det finns något i närheten. problemet sen är att jag är så introvert av mig att jag tycker det är jobbigt att prata bland nya personer, har haft svårt att hitta vänner pga detta, brukar mest sitta tyst och kolla in i väggen...

Jag tycker oxå att det är jobbigt att prata med nya människor och ibland med människor jag känner. Jag upplever att på träffpunkter och dagliga verksamheter sitter alla I samma båt, mer eller mindre. Är det bra personal så får man vara som man är. Man behöver inte säga något. Att bara komma ut och träffa (likasinnade) folk är en poäng. Sen tycker jag det är lättare att prata i sådana sammanhang där man har mer lika referensramar. Men jag har ändå svårt att få något sagt i vissa sammanhang.

Det är därför jag slutar med Peer uppdragen. Jag känner mig så sjukt styltig när jag ska säga något. Fastän att jsg får positiv feedback så känner jag mig så sjukt fel.

Jag har positiva erfarenheter av daglig verksamhet (konst och skapande) och träffpunkter (2 st). Personalen har varit bra och inget har varit för litet för att prata om. Kanske handlar det om personkemi oxå. Men jag började prata igen efter att ha varit tyst I ett par år.

Jag har en bra kärnfamilj och goda grannar som jag byter ett par ord med o hissen. Men man får ändå vara privat. Jag trivs med att ha det såhär. Men jag känner ändå att jag behöver ett par vänner. Lite luft utifrån liksom. Jag har chans att ha vänner genom Peer nätverket och daglig verksamhet. Men allt har ju legat nere under corona eller varit digitalt. Och det gäller att ha energi.

Men jag tycker att dv och träffpunkt är bra. Liksom gymmet. Det behöver inte vara så nära nära liksom utan att man får vara som man är och själv välja om/när man vill vara social och prata.

Du är en klok person mrsearlgray. Du har mycket klokt och intressant som du säger. Och dina vardagliga betraktelser/filmer är kul att få ta del av. Du ÄR social. Det märks här. Du är eftertänksam och har mycket kunskap. Du får vara precis som du är. Detvär väl det som är bra med att vara utanför arbetsmarknaden, att man får välja själv hur man vill vara. Man behöver inte prestera eller passa in.

Men jag förstår, att du vill jobba. Sån var jag med. Vad har man annars liksom? kände jag. Det är där man utvecklas och har arbetskamrater. Utan det var jag ingen.

Där kom träffpunkten och den dagliga verksamheten in. Vänner, en kopp kaffe och någon liten sysselsättning på något sätt. Jag var mycket skeptisk när min dåvarande kp tog med mig dit. Hon mer eller mindre tvingade mig. Hon frågade inte vad jag ville. Kunde blivit katastrof. Men det blev bra. Jag blev överraskad över att det funkade och att jag träffade folk.

Det är ändå viktigt att ha något att göra och att träffa lite folk. Men jag tycker oxå att gymmet funkar. Det jag känner nu under corona är att när jag inte träffat folk utanför familjen så har jag inget att säga. Det blir liksom en spridningsspiral när man träffar folk utifrån, man får mer att säga och prata om.

Oj det här blev långt och rätt osammanhängande. Men det är många med psykisk sjukdom som känner sig lite socialt handikappade. Men i rätt sammanhang kan man hitta goda vänner.

[mrsearlgray]

tack amandara, du säger så kloka saker, vore nog väldigt roligt att gå på daglig verksamhet eller nån sysselsättning egentligen, får kolla om det finns något där jag bor, vore trevligt med nya vänner och att träffa personer som delar liknande upplevelser även om jag inte är så pratglad i person så kanske nån börjar prata med mig först, det brukar vara lättare. tack för dina fina råd. <3

[Nissegossen]

Poängen är att ha så låg dos som möjligt. Då märker man inte av
några biverkningar.

Har jag anammat sedan 1980 då jag fick en ny psykiatriker överläkare, som sade du skall få byta medicin till Trilafon, den skall du ta. Vi skall försöka finna lägsta möjliga dos där du har tecken kvar på din sjukdom. Vi kan droga ned dig så du går som en zombie men det är inte önskvärt utan lägsta möjliga dos där du har kvar mer utav ditt intellekt.

Det var vad han sade, jag har helt anammat det. Dosen är så låg att ev biverkningar inte märks visserligen tar jag Akineton men det gör inga biverkningar mer än och det är väsentligt att veta, jag har fått medicinskt betingad Parkinsonism pga Trilafon