Hur mår du?

[Nissegossen]

Mär bra, doserat medicinen för ytterligare 1 vecka. Taget 1/4 dels tablett Quetiapin extra på morgonen.

Har dosdisp, har därför inga förpackningar med medicin, därför kan jag inte ta extra medicin, för det inkräktar på dem i framtiden. Har för övrigt en 100 gr och 2st 50mg Quetiapine till natten, vanliga ingen depot. Tar jag depot sover jag inte på dem. Det är avsett för de som har Quetiapne mot psykos för att de inte skall somna dagtid.

[yrväder]

Nyvaken, somna om och vakna nu, det som fick mig att fortsätta sova, var att hunden och katten fick ny mat för dagen, hunden hoppa ner från soffan och gick och åt sin frukost och jag börja klä på mig för morgonpromenad, hunden gick tillbaka till soffan och la sig, och när jag sa till hunden, ska vi gå då, då titta han på mig, la ner huvudet och slöt ögonen och fortsatte med sin sömn och då gjorde jag detsamma, det var för tidigt. Och jag får säga att det var skönt att slumra en stund till. Han sover fortfarande det är söndag och han vill väl ha sovmorgon idag, så jag väntar med promenad tills han säger till. Var väl lite speed i hjärnan när jag vakna vid 04 kanhända, men nu är det lugnt, medicinen har taget entré och skyddar lugnt och tryggt och jag kan vara trygg i förvissning om att den fyller sin funktion och hjälper mig.

[Nissegossen]

Att medicinen fungerar är stort, förr hamnade man i dårkistan och hade halm att ligga naken på

[amandara]

Att medicinen fungerar är stort, förr hamnade man i dårkistan och hade halm att ligga naken på

Jo det är jäkla tur att en lever i den här tiden. Jag undrar hur släktingar tillbaka i tiden, som hade den här sjukdomen, hade det. Tog de livet av sig? Hamnade de inspärrade på någon vind? Alltså jag tänker ett par hundra/tusen år tillbaka.

[Geta]

För hundra år sedan bodde min psykiskt sjuka släkting hos sin systers
familj. Hon kom aldrig in på mentalsjukhus. Hon var till hjälp i
hushållet och på gården. Hon var ett stöd för barnen.

[Nissegossen]

En faster till mig, gifte sig aldrig hon hushållade hos min farfar efter min farmors död under kriget och när farfar dog bodde hon kvar i farfas lägenhet. Min farfar var rik, så hon blev stadd vid kassa. Hon fick cancer men vägrde operera sig, ingen skall skära i mig. Hon var lite tete hon gick omkring i köket och talade för sig själv. För Skåningarna här kan jag säga att hon ville ge min bror en Rullebör men I Göteborg förstod ingen vad hon menade, hon ville bara köpa en leksaks skottkärra.

Min farmorsmor, dog på Lunds lassarett där hon också är begravd, synd att säga inavel men farfar och farmor var kusiner, den ena utan sin mor, den andra tlll farfarsfar som utvandrade till USA på 18.00-talet. Meningen var att familjen skulle följa efter. Men han dog där och är begravd där. Men han skickade pengar till familjen. En kusin till min far sade att det nog inte stod rätt till när han dog, det sades att han föll ned från en loge och slog ihjäl sig. De som åkt över samtidigt blev rika, men inget arv efter farfarsfar. Inte konstigt om kusinerna tydde sig till varandra

Mina föräldrar åkte över dit 1960 och de såg hans grav och min far filmade med en kamra med 8mm film. En svåger kom med en filmprojektor och spelade upp filmen hemma hos oss. Min far skulle köpa honung till henne de var hos. Hon skrattade, du kan inte språket. Men min far stod på sig, gick till affären och visade och härmade ett bi som sticker och sade honung expediten sken upp och visade var honungen stod.

Min mor sade vänta här, så gick hon till linneskåpet och tog fram en 10.000 kr sedel, på den tiden kunde man få en ny Volvo för den. Min far som slutat röka, rökte tre ciggaretter på flyget över. Gissar att han blev bjuden. De flög med Loftleider och mellanlandade på Island för att tanka, ett propellerplan.

[Geta]

Vilket äventyr!

[Nissegossen]

Loftleider startades med ett B-24 plan från andra världskriget samma typ som de plan som bombade Hiroshima och Nagasaki under slutet på kriget. Det hade krachlandat ett sådant plan på en isländsk glacier och de bärgade det och startade företaget med det. Det plan mina föräldrar flög över i var ett modernt plan för sin tid, straxs före jetplanen.

[Nissegossen]

Vilket äventyr!

Har snappat upp en del av släkten

[Geta]

1966 på skolresa till Rom, flög vi med ett propellerplan.

[amandara]

Mandelbrun. Inte svart men inte heller klar vätska i glaset. Mår lite jag ska göra harakiri som studentspexarna sjöng på spexet i min gröna ungdom. Det är en känsla. Inte en sanning. Eller något man ska göra. Men det kan kännas så. Att livet är svårt att leva. Varför? Varför är det så? Vad saknar jag i mitt liv vad har gått fel? Varför har jag det här ständiga med jag vill dö. Mediciner hjälper men inte helt. Man behöver ha ett sammanhang till sina sanningar. Jag har meningsfulla saker att göra och barn att vara med, typ det mest kreativa jag vet.

De här jag vill dö känslorna/tankarna har följt mig i 22 år. Inte så kul faktiskt. Jag värdesätter livet, högt. Ändå finns de där känslorna där. Jag har ärvt det, eftersom psykisk sjukdom är en ärftlig sjukdom. Undrar hur mina föregångare tacklade problematiken.

Fysisk aktivitet är en nödvändighet, nöd vän dig het, för mig - annars kan jag inte andas. Jag behöver endorfinerna som frisätts, musklerna som används och pumpen som pumpar. Livsessense.

Men fan. Att livet ska vara så svårt att levas. Svårigheten är sjukdom. Psykisk sjukdom. Hade inte hjärnan varit angripen hade en inte känt såhär.

Jag lyssnar på Indisk musik och dansar magdans. Dricker lite vin för det behöver jag.

Imorgon är en annan dag.

Jag har egentligen en magisk tillvaro. Har gjort mycket kul i min dag. Men det där kul i min dag är över och slut nu. Men jag har upplevt. Jag har levt. Men nu blir det inte så mycket mer - yttre, äventyr.

Jag dricker vin, lyssnar på indisk musik, tänder rökelse. Balkongdörren är öppen det är sommar. Jag håller på att rengöra och tvätta upp mitt hem efter Loppans löp. Roligare än så här blir det inte. Jag kanske ska gå på bio, eller konsert.

Jag målar en tavla till min systerdotter som fyller 1 år. Den blir bra, vad det verkar. Jag kan mer än jag tror. Men det är sjukt stressande och ångestbemängt. Ingenting går riktigt smidigt, allt är emot ett jävligt motstånd. Jag måste använda hjärnan och det är sjukt jobbigt. Och stressande. Men steg för steg målar jag. Och det blir bättre än jag kunde tro. Men det är inte lätt - det här med att blanda färger. Jag har svårt för det och får ångest när jag ska görs det. Skapandeångest.

[zoegas]

Äntligen städat lägenheten. Bott i kaos i flera månader. Det påverkar mitt psyke och mående rejält. Det är som att sitta på nålar att nån tjonne ringer på och jag vågar inte öppna för det ser jävligt ut hemma, blä!