Viska 4.0 - Om psykoser, schizofreni och psykisk ohälsa

Ett tag delade jag upp människor i 4 grupper. Det var grisar, kaniner, får och vargmänniskor

I början när jag var schizofren tyckte jag att människor var så stereotypa. Jag uppfattade också bara några få grupper. Tills en dag på en föreläsning på arbetsterapeututbildningen var det en kvinna som stack ut. Hon verkade levande. Har upplevt det så senare också i psykos. Då var det en man som satt i rullstol på resecentrum som verkade levande. De andra verkade döda.

Geta wrote: ↑04 Jan 2024, 16:18 I början när jag var schizofren tyckte jag att människor var så stereotypa. Jag uppfattade också bara några få grupper. Tills en dag på en föreläsning på arbetsterapeututbildningen var det en kvinna som stack ut. Hon verkade levande. Har upplevt det så senare också i psykos. Då var det en man som satt i rullstol på resecentrum som verkade levande. De andra verkade döda.

Knepigt! Låter nästan som du har schizofreni... hey wait a minute ...

Nej! Tycker inte det! Antingen man är läkare, veterinär, jurist, eller hantverkare, vaktmästare, diversearbetare kan man ha ett snyggt och propert yttre. A-laget på parkbänken ser alla ned på (tyvärr), Det är klart läkare, jurist tjänar ju mest pengar...............

Hm. Intressant frågeställning.

Min uppfattning är att det absolut viktigaste är utseendet helt enkelt för att det är det första man ser innan man vet vad personen sysselsätter sig med. Vi svenskar är annars besatta av vad folk gör och den första frågan blir: Vad gör du då? Om det är en snygg person som är sopåkare så kan han trilla ner några pinnhål (inte i min värld dock).

Om man träffar en person med ofördelaktigt utseende som är t ex läkare, börjar man värdera denna högre. Tråkigt men sant.

Är det någon som ser ner på Ann-Sofie Hermansson "Soffan" som tidigare innehade hon en hög post för socialdemokraterna i Göteborg. Hon avsattes då hon kritiserade muslimska aktivister. Då började hon jobba som sopåkare. Lastbilskort hade hon innan efter sin pappas inrådan. Hon har också jobbat på Volvo.

En riktig jobbare det. Att hon ägnat sig åt politiken har inte ställt sig på huvudet, håller henne högre än många andra som efter politiken blir lobbyister åt privat företagande, se på Göran Persson

Nej, Soffan beundrar jag. Hon är en kämpe. Det är därför man inte ska gå efter det yttre enbart. Men första gången jag träffar någon blir det utseendet som är viktigt tyvärr.

Jag tycker också bra om människor som hela tiden strävar upp mot högra mål. Det behöver inte handla om jobb utan att t ex kämpa mot en svår sjukdom eller andlig utveckling.

Att var tjusigt klädd kan jag tycka ibland är lite överdrivet. Då dömer jag det som en ytlig person.

Dyra snygga kläder avspeglades på mig, när jag hade några 100.000 kr på banken, jag blev intervjuad av en som skrev om mig i en bok och han skrev, går omkring i snyggt skurna kostymer. Gick in på pressbyrån på centralen där den låg då och ställde mig i kön till kassan och en stammis på mentalsjukhuset Lillhagen gick före hela kön och jag gjorde mig hörd och sade ställ dig bak i kön. Hon framför mig, sade, du ser väl hur han är? Jag som var iklädd kritstrecksrandig kostym med vit skjorta och slips, sade, jag har samma sjukdom som han. Jag kom fram till kassan och betalade och såg då en gammal vän också från Lillhagen vi hälsade på varann, sedan sade hon, jag undrade vem som pratade med sådan pondus, sedan såg jag att det var du.

Jehovas vittnen brukar vara välklädda.