hur är det tänkt att man ska överleva schizofreni?

[mrsearlgray]

Jag vet inte om man verkligen överlever schizofreni.

[Geta]

Jag tror inte att det är någon som tänkt, när det gäller schizofreni.

[mrsearlgray]

Nu är jag redigt trött på allt som har med schizofreni att göra, det förstör verkligen ALLT!

[Geta]

Ja, schizofreni är ingen höjdare.

[mrsearlgray]

Det är skit rent av sagt.

[Leakim97]

Schizofreni är emellanåt väldigt svårt och tungt att bära, hur går det för er, där ute i stugorna?

[mrsearlgray]

Känner mig ganska stabil, lite tröttare än vid 100%, speciellt på eftermiddagarna om jag tex städat. Men annars mår jag helt okej sålänge jag inte tänker för mycket på exet och framtiden... Har grubblat mycket nu det senaste.

[amandara]

Vet inte, men det gör man, dag för dag.

[Geta]

Jag är inne på memphis tanke att man är ett altruistiskt offer i släkten med schizofrenin. Att man har som uppgift att bära trasslet i familjen, när ingen annan vill göra det.

[Leakim97]

Tänk om en familj inte har något trassel då?

[Geta]

Tvivlar på att schizofrenin dyker ner som en blixt från en klar himmel i familjen.

[amandara]

Min mamma projicerar allt sitt dåliga mående på någon annan, i familjen. Alltid är någon ett problem men inte hon. Fast hon är ett stort problem hela hon. Därför jag kategoriskt undviker henne när jag är svag. Annars ringer hon psykiatrin och bråkar och får mig tvångsomhändertagen. Det har hon gjort flera gånger, fast läkarna tyckt att jag varit ok. Om man bara kunde få må dåligt i stilla ro så går allt fint. Man behöver inte överdramatisera allt. Jag hatar min mamma. Hon har goda sidor. Men hon visar sina sämsta sidor mot dem som står henne som närmast och som hon kan ta för givna. I egenskap av familj och blodsband.