Viska 4.0 - Om psykoser, schizofreni och psykisk ohälsa

När jag var yngre var jag väldigt svartsjuk. Men det har växt bort med åren. Sen är man väl oftast svartsjuk mer i början av ett förhållande.

Är du svartsjuk?

Jag tror att det handlar om osäkerhet på något vis. Att man jämför sig med andra människor och tänker att partnern har det bättre med någon annan?

Ja det handlar om osäkerhet, som växer bort ju längre man är tillsammans. Man är rädd att förlora sin partner som man nyss blivit så kär i.

Nä, jag har inte varit svartsjuk. Men så har jag inte heller haft så många förhållanden.

Jsg har,aldrig varit ett dugg svartsjuk, fast det funnits situationer när jag borde ha varit det. Men det finns inte i mig.

People say the most peculiar things when jealousy burns.........

Jag är inte svartsjuk. Har haft en partner som var mycket svartsjuk. Det var skitjobbigt.

Jag har varit svartsjuk. Det blossar upp ibland desvärre.

Nej. Många vill vara mig men det får man ta.

Jag har varit svartsjuk, men det händer sällan. För mig har det att göra med hur trygg jag känner mig i en relation. Jag har lätt för att känna mig trygg, Med tiden har jag också lärt mig att ha distans till mina känslor. Så jag har bättre kontroll över mina känslor idag än förr, och ibland välkomnar jag känslor som en gammal vän som hälsar på. Brukar skratta för mig själv när jag känner ilska. Tycker det är komiskt med känslor och häftig att det är möjligt att se på känslor ur tredjepersonsperspektiv. Är sällan arg. När jag blir arg stannar jag upp en liten stund, ler för mig själv, och börjar analysera känslans ursprung. Svartsjuka är svårare att analysera, men det brukar gå efter en stund.

I morse skickade min syster en fantastisk bild av soluppgång i Sahara, och plötsligt kände jag ett sting av avund.
Det är en ny slags känsla för mig. Jag har alltid varit nöjd i mig själv och aldrig blivit avundsjuk på andra.
Men som sagt, det senare har jag börjat känna avundsjuka och jag hatar det! Fy en sån hemsk känsla.