Viska 4.0 - Om psykoser, schizofreni och psykisk ohälsa

Hon sa hennes barn var sjukt och behövde medicin. Jag frågade vad barnet led av. När romen förklarade fick jag en känsla av att hon inte var ärlig, att hon överdrev barnets behov av medicin. Jag gav henne ändå pengar och nu mår jag dåligt för det. Inte för att jag gav bort pengar, utan för att jag låter mig utnyttjas. Jag kan i mitt sinne inte förstå att någon ljuger om att sitt barn är sjukt om det inte är det. Jag är väldigt naiv när det kommer till folks ärlighet.

Inte bara det. De drar in rejält med pengar. Säkert mer än vad du har. Men sen samtidigt; sitta rakt upp och ner utomhus hela dagen. Då är man desperat.

zoegas wrote: ↑09 Jun 2023, 13:01 Inte bara det. De drar in rejält med pengar. Säkert mer än vad du har. Men sen samtidigt; sitta rakt upp och ner utomhus hela dagen. Då är man desperat.

Det är det som känns dåligt. Man vet inte hur stort behov de har av pengar. Men ett skitliv oavsett att leva så, som du säger.

Det är lite som med vården, ibland måste man överdriva sin smärta för att få hjälp. Tiggarna överdriver säkert om sina barns ohälsa (det brukar alltid vara leukemi m.m.) för att få pengar. Sedan är det inte säkert att de har barn ens, men vem vet?

Här i stan har det inte visat sig några tiggare på länge. Tidigare kunde de sitta utanför kyrkan efter söndagens gudstjänst. Besökarna tyckte nog att det var obehagligt. En frikyrka bjöd på mat, dusch och tvätt i tvättmaskin en gång per vecka.

Länge sen jag såg några tiggare här i byn. Skönt.

Jag kan bli väldigt stressad av dem.

Det blev jag också, när de sa hej, hej.

Jag sa en gång till tiggaren utanför Willys: I am poor as a church mouse

Sen dess har hon inte tiggt om pengar.

Jag har alltid undrat om kyrkråttor är extra fattiga.

Jag tackade nej till att köpa nån tidning av en tiggare. Ställde mig i bankomatkön och tiggaren och eventuellt en till kom fram till mig. Jag köpte ingen tidning.