Viska 4.0 - Om psykoser, schizofreni och psykisk ohälsa

Jag arbetade natt när jag kraschade. Kunde gå hem efter jobbet på morgonen och ta mig flera groggar, jag köpte ofta hembränt på den tiden. Vaknade på kvällskvisten som ett vrak bara för att gå till jobbet igen. Jag hade inte disciplinen att gå och lägga mig direkt och kliva ur sängen tidig eftermiddag. Utvecklade paranoia, främst att min post tjuvlästes av mina grannar.

Men de första symptomen på min sjukdom kom när jag bodde i lägenheten jag bodde i fram till 2003. Upplevde oro i kroppen på väg hem från jobbet och "löste" det med att börja röka och gå planlösa promenader. Sedan eskalerade det. Plockade isär fler än en mobiltelefon i jakt på avlyssningsutrustning, men självfallet hittade jag inget.

Jag drack sprit och rökte ciggisar så det stod härliga till och blev bara mer och mer paranoid. Nojade över kärringen på våningen under mig, fast hon var en riktig satmara, även fast hon naturligtvis inte var inblandad i någon konspiration mot mig. Botten var snart nådd och jag blev självmordsbenägen och ringde till sjukhusets växel och sa att jag tänkt att hänga mig. Vips så blev jag kopplad till psykiatrin.

Sådan var min väg in till schizofrenin och här sitter jag idag utan framtidsplaner och dreglar som ett första klassens psykfall. Livet suger. Hårt.

Hur mycket problem har du med dregel? Vilken medicin är ansvarig?

Clozapine ligger bakom saliveringen. När jag är på mötesplatsen måste jag ha papper att torka skägget med. Dessutom rör jag väldigt lite på armarna när jag går, hela mitt kroppsspråk skriker schizofreni.

Fantasio wrote: ↑17 Aug 2024, 00:58 Clozapine ligger bakom saliveringen. När jag är på mötesplatsen måste jag ha papper att torka skägget med. Dessutom rör jag väldigt lite på armarna när jag går, hela mitt kroppsspråk skriker schizofreni.

Hur du rör dig har väl mindre med medicinen att göra?

Jättejobbigt vara dreglig.

Man ser på mig att jag är sjuk. Jag tror att rörelsemönstret påverkas av sjukdomen, bland annat att man går sakta och med sänkt huvud som i självupplevd skam.

Fantasio wrote: ↑17 Aug 2024, 01:02 Man ser på mig att jag är sjuk. Jag tror att rörelsemönstret påverkas av sjukdomen, bland annat att man går sakta och med sänkt huvud som i självupplevd skam.

Ok, har inga tips att ge dig, dessvärre.

Kanske om du kan byta medicin att du slipper dregel.

Det lät inte speciellt bra liv innan du blev sjuk heller.

Medicinen påverkar visst hur man rör sig. Closapinet är det sista man tar till, när inget annat hjälper. Droger förbättrar inte situationen.

Av någon anledning vaknar jag till liv sen kväll. Förut var det tvärtom. Men jag ses i alla fall som kufen på våning tre.

Förr om åren höll jag mig nyklippt, klippte mig nästan en gång i månaden. Lät skägget växa sig yvigt nåra enstaka gånger, men det var för att jag så ville, inte att jag inte orkade med att hålla efter det. Naturligtvis hade jag after shave och dyr deodorant. Vältränad var jag. Ett kap som ni förstår. Det tog inte lång tid att förlora allt det goda med livet.

Jag dregglade också mycket i början, men det verkar ha gått över.