Anhörigintervju

[KatastrofLasse]

Inför era nuvarande diagnoser, hade läkaren intervju med era anhöriga? Eller kan de sätta diagnos direkt utifrån läkar-/patientmöten och journalanteckningar?

Innan jag fick min bipolärdiagnos så var det ganska lång intervju med både min mor och min hustru. Att de upplever mig annorlunda i de hypomana skoven hade stor tyngd i diagnosarbetet sade psykiatrin.

Jag är inte säker på att min omgivning är fullt medveten om min paranoia, och jag vill ju helst hålla det så faktiskt.

Kan man få en diagnos i "all hemlighet" är således min fråga.

[Geta]

Nej, ingen anhörig har intervjuats. Min psykoterapeut ville inte ha kontakt med min mamma. Det var så på den tiden att anhöriga ansågs vara skyldiga till den psykiska ohälsan.

[KatastrofLasse]

Ok. Det kanske har ändrats idag då.

Insåg nu att denna tråden kanske istället borde ligga under "Psykiatri, vård och myndigheter". Sorry.

[KatastrofLasse]

... och nu låg den här :) Tjusigt

[Krokus]

Ja, min mamma blev intervjuad av psykolog under min utredning. År 2016.

[KatastrofLasse]

Ja, min mamma blev intervjuad av psykolog under min utredning. År 2016.

Ok, tack Krokus. Det verkar ha ändrat sig sedan Getas tid.

[Richard]

Mina föräldrar tog mig till vuxenpsykiatrin, men var bara 16 år då. Då hade läkaren möte med mamma o pappa. Men inte på senare tid.

[Geta]

När jag var 19 år tog min mamma med mig i taxi till mentalsjukhuset. Där fick jag stanna en månad.

[1Dave]

Min nuvarande behandlare har haft ett samtal med min mor som jag vet.

Var min familj som fick ta mig till psykiatri akuten första gången.

[Koi]

Läkaren har ringt min partner när jag varit inlagd. Visade sig att vi hade två helt olika versioner om verkligheten.