Viska 4.0 - Om psykoser, schizofreni och psykisk ohälsa

Psykos kan vissa fall vara associerat med rädsla. Men även rationella rädslor existerar. Vad gör dig rädd? Har du varit rädd någon gång och vill berätta om dina rädslor? Rationella som irrationella rädslor är välkomna.

Jag har många rädslor. Jag är nog en rädd personlighet.

Till mina irrationella rädslor hör att bli dödad av ett kriminellt nätverk. Dessutom kan jag ibland vara rädd att min elektronik och onlinenärvaro är hackad. Jag är rädd för droger, eftersom jag periodvis tror mig vara drogad av det kriminella nätverket. Jag har upplevt att människor skimrat som att de vore dränkta i glitter (en avstickare för att skriva detta fick mig att tänka på saker jag förträngt).

Till mina rationella rädslor hör att mina närmsta vänner och släktingar skulle gå bort, men inte på grund av psykotiska tankar, utan av andra orsaker. Kan vara rädsla för att en olycka har skett. Har även rädslor för att jag skulle skada andra, medvetet eller undermedvetet. Men min psykolog sade att tankar är tankar och att det inte finns några rätt eller fel i tankarnas värld. Det är först när vi handlar på tankar som det kan bli fel. Tror de flesta kan få tankar som känns fel.

Mellantinget är när någon försöker vara taskig mot mig och spela på mina psykotiska rädslor och jag hamnar i ett mellanting. Hatar när det hänt. En del av mig vet att psykotiska tankar inte stämmer överens med verkligheten, men magkänslan säger att psykotiska tankar är högst verkliga.

Det jag är allra räddast för är mig själv.

Jag hörde om en psykotisk person som var livrädd för att prata med andra. För att detta skulle leda till att personerna som den psykotiska personen pratade med dog. Måste vara en jobbig rädsla.

Jag är rädd för dolda budskap i texter. När jag läser en text som innehåller ord som handlar om död, särskilt på nätet av personer jag inte känenr så väll, så tror jag de är riktade mot mig som ett budskap om hur mitt liv ska avslutas. Vet inte om det kan klassas som en vanföreställning längre... Men jag kan inte låta bli att tro att det stämmer ibland. Det var värre förr.

Jag klarar inte att besvara andras aggressioner gentemot mig, vet inte hur jag ska besvara den så kallade elden? Det är då det kommer liknande panikångest, då måste jag isolera mig en stund så tankarna blir klarare igen. Jag som är en så försynt människa fattar inte hur andra kan bli arga mot just mig. Jag tror för att överleva, så måste man besvara elden med samma mynt. Annars är risken stor att man blir fortsatt mobbad.

Rädslan kan vara att bli missförstådd vilket är en stor risk med min hörselskada.

Hoppas jag är tydlig nog Nobel?

Jocke wrote: ↑10 Feb 2025, 18:35 Jag klarar inte att besvara andras aggressioner gentemot mig, vet inte hur jag ska besvara den så kallade elden? Det är då det kommer liknande panikångest, då måste jag isolera mig en stund så tankarna blir klarare igen. Jag som är en så försynt människa fattar inte hur andra kan bli arga mot just mig. Jag tror för att överleva, så måste man besvara elden med samma mynt. Annars är risken stor att man blir fortsatt mobbad.

Rädslan kan vara att bli missförstådd vilket är en stor risk med min hörselskada.

Hoppas jag är tydlig nog Nobel?

Jag kan känna liknande. Jag är ganska konflikträdd, tar bara en fight om jag anser att fighten gör någon skillnad. Jag fick min gymnasieklass att sluta mobba en tjej för att så fort jag fick reda på att dem mobbade henne så sade jag till på skarpen att det inte var okej. "Det är inte ok att kalla tjejen så, så gör inte vuxna människor", sade jag. Någon försökte kontra med, "Vi är inte vuxna, och vuxna gör också så". Då sade jag ifrån på skarpen, "Det struntar jag i. Det ni gör är inte ok. Sluta med det.". Det var sista gången jag hörde mina kompisar mobba henne. Kanske gjorde de detta i min frånvaro, men oavsett så tror jag de fick sig en tankeställare. Jag är vanligtvis tystlåten av mig och det var många som slutade efter det eftersom att jag väldigt sällan höjer rösten, dessutom hade mina klasskompisar respekt för mig, inser jag såhär i efterhand.

Jag är rädd för att jag redan fördärvat världen. Jag är rädd för alla andar jag har välkomnat i mitt liv.

Vilka andar?

Alla som dött.

De döda är väl inte farligare som döda än vad de var som levande?

Att inte bli trodd.

Geta wrote: ↑10 Feb 2025, 20:10 De döda är väl inte farligare som döda än vad de var som levande?

Jag har samlat på döda själar i mitt solar plexus. Därför har jag haft problem med det "chakrat". Läkarna har kallat det för ångest, men det är bara förnamnet.

Jag är alltid rädd. Men jag vet inte för vad. Det är som man fastnat känslomässigt i vad som hände för längesen.