Viska 4.0 - Om psykoser, schizofreni och psykisk ohälsa

Jag hade drömmen att bli proffsbodybuilder när jag var 15 år och fram till när jag var 20 år ungefär och insåg att det inte var realistiskt.

Sen hade jag drömmen att bli fantasyförfattare, vilket inte heller blev av.

En dröm jag också hade var att bo i en stuga i naturen, det har inte blivit av än, men man vet ju aldrig. Är inne på bo i ett fritidshus någon gång i framtiden.

Jag har alltid varit drömlös.. Det har alltid funnits tankar om vad jag skulle bli, när jag blev promptad av någon annan

Jag hade inga speciella drömmar, mest drömde jag om att tjäna pengar för jag läste
mycket Kalle Anka där farbror Joakim var häftig tyckte jag.
Jag tror inte jag kommer bo i ett fritidshus, för mycket ansvar och reparationskostnaderna
kan äta upp ens plånbok rejält. Däremot har jag planer på att hyra fritidshus någon gång.

Ett jobb där man reser mycket. Plugga sjöfart, men det jobbet var tråkigare än bajskorvar. Tungt som fan och inga tjejer.

Min mamma profeterade om att jag skulle bli sinnessjuk, när jag var 13 år.
Så jag hade inga drömmar om framtiden.

Hade inga framtidsdrömmar, bara att jobba, tjäna pengar och vara nere på stan och festa. Som de flesta unga som var i farten då. Sjukdomen kapade utelivet direkt, fick ingen lust att festa efter sjukdomsdebuten. Stod i kö till en nattklubb, vänder mig till en tjej bakom mig och sade, vad gör vi här vi åker hem till mig. Varpå vi gick, tog en taxi hem till mig. Hon bodde på Gröna gatan i Majorna och ville det skulle bli vi två. För tidigt för mig, ville inte binda mig då.

En annan träffade jag i Gaskkällaren på Universitets kårhus. Hon Finska och läste Svenska Engelska och Nordiska språk. Hon var här och sommarjobbade och hyrde rum. Hon sade får jag bo hos dig mitt rum kostar för mycket, jag vill kunna spara pengar. Hon bodde då resten av sommaren hos mig. Året därpå kom hon tillbaka jobbade på samma jobb. Efter det året förlorade vi kontakten. Hon gick på lärarhögskolan i Jyväskyli Finland. Hej Sylvi!

Samt flera tjejer, inte så få. Men det var mest för natten, inte många gjorde intryck på mig.

har alltid velat bli neurolog eller psykiatriker och doktor eller professor i historia, har alltid varit ganska ambitiös och har alltid haft ganska höga förväntningar på mig själv...

Många drömmar! Musiker, bonde, barnpsykiater, diakon, häxa, illustratör och mer. Inget har blivit av och det går utför. Har nu inga drömmar kvar tror jag, men det känns som om man bör ha drömmar, om man måste skämma sig när man inte har riktiga för alltid drömmar. Själv har jag nu kommit så långt att jag tycker det är realistisk att sluta ha drömmar.

Geta wrote: ↑01 Sep 2021, 10:10 Min mamma profeterade om att jag skulle bli sinnessjuk, när jag var 13 år.
Så jag hade inga drömmar om framtiden.

Så hemskt Geta, att mamman tar bort sin dotters drömmar i tonåren! Gör det ont?

Min mamma hade ju rätt men det var hon som insisterade om att jag skulle
utbilda mig till arbetsterapeut. Vilket jag gjorde.

Jag hade just inga drömmar.

Nissegossen wrote: ↑01 Sep 2021, 11:18 Hade inga framtidsdrömmar, bara att jobba, tjäna pengar och vara nere på stan och festa. Som de flesta unga som var i farten då.

Samma för mig. Jag brydde mig mest om att vara med kompisar.