Viska 4.0 - Om psykoser, schizofreni och psykisk ohälsa

Första veckan tyckte jag det var skit och tråkigt att bo själv. Sen vände det och jag minns jag låg på golvet och var så otroligt fridfull över att bo själv. Det var som en stor börda lyfts av mig.

Hur upplevde ni det?

Fantastisk tid, flyttade ihop med Davids pappa i 20 år åldern

Först kände jag mig väldigt liten och ensam, men vände mig snabbt. Kunde inte laga mat heller och mikro fanns ju inte på den tiden. Köpte 'mat för en' ett slags konserver i glasburk, bara att värma i en kastrull (det klarade jag). Som en av tjejerna sa här i Uppsala är en killes middag en halv vetelängd och en halv liter mjölk.

Direkt efter lumpen det var naturligt och morsan hittade en lägenhet under lumpen och hyrde ut de två rummen under tiden. Där bodde jag i 16 år. Ny ägare skulle renovera och min lägenhet skulle ombildas till en 4a från en 2a och många hade bott betydligt längre och det var inte säkert att jag skulle få flytta tillbaka. De hade köpt huset intill och ville göra ett hus till för tvättstugan och vi ville ha kvar tvättstugan. Det var mycket tjafs, tills jag sade det är två hus, om ni skall ha gemensam tvättstuga, hur gör ni om ni bara vill sälja ett hus? Ansvarig sade på studs det skall vara tvättstuga i huset. Samma man sade, vi renoverar ett hus med utsikt och har några lägenheter lediga och sade på Jennylindsgatan.

Jag gick dit dagen därpå och sade jag tar den. Dagen efter skrev jag kontrakt. De var på mig om nycklarna till den lägenhet jag lämnade. Jag sade, de skickade jag rekommenderat till er. Rekommenderat? Ja! Hörde aldrig av dem igen. Utsikten var från Skansen Kronan till vänster sedan runt stan Masthuggskyrkan Älvsborgsbron Ramberget Hisingsbron rätt ned Tingstadstunneln och Skansen Lejonet, ställde jag mig längst till vänster om mitt köksfönster såg jag Angeredsbron. Om ni har en hum om Göteborg förstår ni varför Jennylindsgatan är utsatt som utsikt på Turistkartan det var i väsentligt över hela stan.

Jag ville aldrig flytta, det var mitt ex som ville. Nu har jag bott längst här i nuvarande lägenheten. Tillsammans i de förra bostäderna som låg i samma område i Lunden bodde jag där i 25 år. Hade jag fått möjlighet att flytta tillbaka till Jennylindsgatan hade jag tagit chansen direkt.

Jag var 17 år och flyttade till närmaste stad. Tyckte inte alls att det var roligt.
Saknade naturen. Bodde i ett pyttelitet rum. Fick ha en kaffekokare på rummet.
Som tur var serverades det lunch på arbetsplatsen, där jag gjorde praktik.
Fick psykoskänningar. Tjänade 300 kr per månad. Rummet kostade 80 kr. En
lunch 2.75. Köpte en marabou chokladkaka den hösten och gick på filmen
Sound of music. Fick jobba julafton.

Det blev korridorsboende och skit innan jag fick en vettig lägenhet. Har aldrig känt mig riktigt hemma. Jag är glad att jag inte är ung nu och ska ha lägenhet. Det är nästintill omöjligt.

Det var väldigt befriande att flytta hemifrån! Däremot blev jag sjukare och sjukare och till slut fick jag en psykos cirka 1-1,5 månad efter att flyttat hemifrån. Minns att jag köpte gräddfil som jag aldrig använde. Mestadels levde jag på yoghurt. Ett tag hade jag en rumskompis som aldrig städade. Han flyttade efter en månad, han stod inte ut med min paranoia.

Minns inte riktigt hur det var eller ens när det var. Det var så att på mina föräldrars tomt fanns ett gårdshus med två lägenheter i. Det var tvårumslägenheter. När jag var typ 16 fick jag och min storebror dela på en av de lägenheterna, så det var min första lägenhet på sätt och vis, men ändå var det på mina föräldrars tomt så att säga. Har för mig att jag bodde där tills jag var typ 19. Då flyttade jag till Luleå för att gå gymnasiet. Där flyttade jag ihop med en klasskompis. Så jag bodde inte själv då heller. Men sen ledsnade jag på att bo med henne och skaffade en egen lägenhet. Då var jag 20 år. Det var ganska deprimerande för jag hade nästan inga möbler.

Står ofta möbler i grovsoprummet här. En som flyttar hit och hittar grovsoprummet skulle i princip med tålamod kunna fylla sin lägenhet med möbler därifrån. Soffor fåtöljer såg soffa fåtöljer som om det vore en ranch i Texas fåtöljerna var modell större om vi säger så.

Släpade hem en snygg fåtölj ur soprummet en gång mitt i vintern. När fåtöljen hade stått inne i värmen en stund började den stinka kattpiss. Så det var anledningen att de slängt fåtöljen såklart! Den åkte raka vägen tillbaka till soprummet.

Jag flyttade hemifrån direkt efter gymnasiet och bodde då i korridor mitt emot kvarterspuben. Läste engelska på universitetet och fick omedelbart kompisar som jag gick ut och festade med var och varannan kväll. Det var en underbar tid. Äntligen fri efter alla år instängd med mina föräldrar. Äntligen göra allt som jag hade hindrats från att göra. Hösten 1974 var mitt livs höjdpunkt men åren efter var också kul. Ända tills den där sommaren 1980 då allt föll isär.

Jag har bott i korridorboende jag med, i ca 3 veckor. Trivdes inte alls. Tyckte det bara var jobbigt.