Viska 4.0 - Om psykoser, schizofreni och psykisk ohälsa

Har man ett fast jobb får man inte bara en fast inkomst, som oftast går att leva gott på dessutom. Man blir en kugge i maskineriet, men det är väl som att svära i kyrkan för alla individualister. Man har sin uppgift i samhället och presterar ofta bra. Man jobbar sina 40 timmar i veckan och festar loss om helgerna. Man kan gå på "after work" med arbetskamraterna, man har julfester med arbetskamraterna. Man har funnit sin plats i livet. Jag saknar mina år som arbetstagare, jag höll för 20 år och sex dagar innan allt brakade åt skogen. Finns det fördelar med att inte jobba, förutom ständig sovmorgon? Jag tvivlar.

Fantasio,

Ibland längtar du tillbaka till jobbet och ibland till 27:an. Du verkar
vara ambivalent.

Fantasio är inte ensam om att vara ambivalent här.

Jo, ska jag vara inlagd så vill jag vara det på en avdelning som 27:an. Fast helst vill jag vara frisk och ha ett arbete. Man känner sig tillfreds med sig själv när fredagen är kommen.

Jag funderar på om jag skulle klara ett jobb på halvtid. Inget för krävande, men kanske jobba med städning. Jag kan redan det jobbet för jag har städat professionellt ganska mycket.

Min nu döda vän arbetade som städare på ett företag. Han var plikttrogen och petnoga. Men tror det inte är något för mig.

Tror du skulle gilla det Fantasio. Man har sin lilla städskrubb och man går runt och städar lite här och lite där. Helt självständigt jobb! Fritt!

Jag jobbade i ca 4 år. Trivdes, men mådde egentligen jättedåligt. Sista tiden mest deltid

Blev mer o mer stresskänslig o när jag arbetstränade så slutade det alltid med att jag kollapsade o självmordsförsök.

En fördel med jobb är att man träffar nya vänner. Om man inte blir utfryst såklart...

På ett sommarjobb som jag hade i tonåren, var det några från Sydamerika som pratade spanska. De snackade skit om min frisyr när jag satt vid samma bord på lunchen. De anade nog inte att jag kunde grundläggande spanska. De skrattade åt mitt hår också. Kan tillägga att jag hade page med lugg, ingen konstig frisyr.

Ja, visst förekom det en hel del skit också, men jag var inte drabbad.

En tjej blev kallad för "serbhora" utan anledning. En annan var så utfryst på sin linje, att t.ex när han kom o satte sig vid lunchbordet, så reste sig flera o gick o satte sig vid ett annat bord.

Prata illa om en frisyr är väl inte så illa, men då ska man göra det öppet o på svenska, så alla förstår.

Richard wrote: ↑10 Sep 2021, 21:13 En annan var så utfryst på sin linje, att t.ex när han kom o satte sig vid lunchbordet, så reste sig flera o gick o satte sig vid ett annat bord.

Men fy, sånt är så hemskt!

Krokus wrote: ↑10 Sep 2021, 21:16

Richard wrote: ↑10 Sep 2021, 21:13 En annan var så utfryst på sin linje, att t.ex när han kom o satte sig vid lunchbordet, så reste sig flera o gick o satte sig vid ett annat bord.

Men fy, sånt är så hemskt!

Ja visst!

De snackade en massa skit om honom också, helt utan anledning, eller för hur han såg ut, eller nått sånt...

Så måste man själv välja sida själv också, annars kan man själv bli mobbad! I skolan valde jag mobbarnas sida o det ångrar jag väldigt mycket idag. På fabriken höll jag mig "neutral", men hade i.a.f blivit vuxen o var mot mobbning, men t.ex var det dom som jag samåkte med, som trakasserade honom, så jag måste ju hålla mig väl med dom också...

Men jag gick ibland o satte mig o snackade med honom, om han satt ensam o jag satt givetvis kvar vid bordet när han kom, hälsade på honom o liknande. Skulle egentligen ha rapporterat mobbningen till produktionsledaren (chefen), men så vill man ju inte vara en golare heller... Idag skulle jag göra det anonymt.