Viska 4.0 - Om psykoser, schizofreni och psykisk ohälsa

Kände igen mig på föredraget jag var på nyss, att man håller bättre fasad utåt, än hur man egentligen mår... Särskilt förr i.a.f. Jag försökte vara social utåt, o när folk frågar; -Hur är läget? Så svarar man typ; -Jodå, det är bara bra!

Jag är ändå ganska öppen med hur jag mår. Känner jag mig lite nere så stannar jag hemma, men säger oftast att jag är förkyld eller nått... Men ibland så säger jag till handledarna som det är, att jag är inte på humör idag så jag stannar hemma. Sånt skulle ju aldrig accepteras på en riktig arbetsplats, men man blir ibland sjukskriven p.g.a depression med läkarintyg. Det var jag 2003 o min arbetsgivare erbjöd privat KBT-terapi som jag tackade ja till, så det företaget brydde sig verkligen om hur personalen mår...

Men man får väl knappast sjukskriva sig själv några dagar, för att man inte "är på humör"...?

Men på tal om att stanna hemma, så är det, det dummaste jag gör, för när jag trots allt gått iväg fastän jag inte varit på humör, så blir det i 99% alltid bättre när jag kommit ut lite.

Men döljer ni ofta att ni mår dåligt, om ni har endast depression? Jag tror det är vanligare än man tror...

Jag är sällan deprimerad numera. Har så lite krav på mig. Men min syster
accepterar inte att jag beklagar mig för min hälsa. Mitt största problem
är nu min knäartros. Men jag klagar inte för det heller.

Svaret är ja! Om någon frågar hur jag mår svarar jag alltid "bra" oavsett om det är sant eller inte. Förr gjorde jag ofta folk missnöjda med att ingående förklara hur jag mår. Det har jag slutat med och ett " bra" får räcka.

Jag säger oxå bara bra

Man kan va kortfattad men man ska inte luras..

Ju bättre man maskerar destu mer ensam känner man sig, det är inte genuint.

När någon frågar hur läget är, brukar jag svara "helt ok" och sedan snabbt bolla över fokus till den andre personen. Vill inte ha fokus på mig. Ändå har min sociala fobi blivit mildare.

Tycker inte att jag har någon fasad att visa upp. Jag lider inte så mycket.

Jag jämför med den värsta psykosperioden. Då mår jag bra. Men brukar svara, "Helt okej".

memphis wrote: ↑04 Oct 2021, 22:13 Svaret är ja! Om någon frågar hur jag mår svarar jag alltid "bra" oavsett om det är sant eller inte. Förr gjorde jag ofta folk missnöjda med att ingående förklara hur jag mår. Det har jag slutat med och ett " bra" får räcka.

Ja, folk blir missnöjda eller obekväma när man säger sanningen. De förväntar sig bara ett bra, allting annat är otänkbart. Jag säger också bra när folk frågar oavsett hur dåligt jag mår för att slippa pinsamma situationer.

Jag har en fasad.

Den är svår att släppa.

Sjuksyrran och läkaren har kollat på mina målningar istället.

De visar hur jag mår.

Ja, mycket. Tycker det är otroligt svårt att få fokus på sig och det känns som man blir avsljöad när man berättar hur det är. Eftersom jag bor i utlandet är det mycket lättare att även ljuga för mamma och syskon t ex. Försöker faktiskt också dölja för maken man han låter sig inte luras. Det dummaste är att jag också har svårt att förklara hur det står till i möte med fk, af, arbetsträningens handledare och ibland srbetsterapeuten. Där gör jag mig själv alltså en bjlörntjänst.

Man kan se det som ett problem med exekutiva funktioner.. Alltså hur väl man faktiskt kommunicerar hur man mår! Därför kan man bli osäker eftersom det är vanligt vid schizofreni att man har problem med dessa.. Därför terapi är bra för där få du träna på att kommunicera och jag tror att om du utsätter dig för svåra saker som blir gradvis svårare så kommer dina exekutiva funktioner att aktiveras mer..

Epigenetik kallas det som gör att vi omformas när vi möter nya utmaningar!

Tror även att ekonomisk situation påverkar dessa.