De man tappat kontakten med

[Fantasio]

En kille och jag som var arbetskamrat med ringde titt som tätt på fredagar och/eller lördagar. Han ville gå på puben, men inte ensam. Han ringde mig för han antog väl helt korrekt att jag inget bättre hade för mig. Tror han har flyttat ut på landet. Ska banne mig testa och söka på hans namn på fejjan.

[Geta]

1976 var jag på klassträff. Det är enda gången som jag varit på träff. Jag var psykotisk då. Har blivit inbjuden flera gånger men har skyllt på min hälsa.

[Fantasio]

Min äldsta vän är född samma år som jag och vi bodde i samma höghus med åtta trappuppgångar. Han är verksamhetsansvarig på "Kamratstödet själ och hjärta". Många är de gånger jag tänkt att gå dit, men det blir inte av. Tydligen tar de hela 25 kronor för en kaffe där. Ungefär lika dyrt som kaffe på ett fik eller kondis. Honom skulle vara trevligt att träffa åter, vi hade viss kontakt när seklet var ungt.

[1Dave]

Hade velat träffa två kompisar mer, men bor för långt ifrån nuförtiden.

[Koi]

Jag var på kurs typ 2015. En kille ringde upp mig förra året. Vi hade varit på samma kurs. Visste inte att han hade kvar mitt nummer.

Han var totalmanisk och berättade om sina fantastiska resor i Europa mm. Jag lyssnade artigt och tänkte påpeka att han nog bör söka hjälp för det där. Men han blev stressad innan jag hann säga nåt och slängde på luren.

Den kontakten minns jag.

[Santina]

Jag har inte direkt kontakt med nån varken nya eller gamla bekantskaper. Förutom familj och pojkvän. Det är tråkigt. En kompis från gymnasiet skrev för ett tag sen i samband med min födelsedag. Sa att jag ibland var i hennes trakter och att vi kanske kunde ses nåt, men fick inget direkt gensvar på det. Alla mina gamla vänner har familj och barn. Om jag haft det kanske vi kunde haft mer kontakt..?

Svårt att träffa nya vänner.

[Fantasio]

Min stad är inte så stor, ändå är det ytterst sällan jag stöter på någon från förr om åren. Eller så känner jag inte igen dem. Fast jag rör mig mest vid samma platser i staden och inte så ofta på varje plats. Skulle min skolklass ha en återförening skulle jag nappa på det. Vissa namn kommer jag ihåg, men inte hur de såg ut.

[Geta]

Tror inte att någon av mina klasskamrater bor här i stan.

[Inwatto]

https://www.facebook.com/reel/1865207400679436

Hon jämför hur det är att vara vän med någon före- resp. efter 20 års åldern. Man måste låta folk komma och gå. Det är något fint.

[Geta]

Det blir ett hack, när man får första psykosen. Sedan är man inte den samma.

[Fantasio]

Jag har också förändrats. Inser att jag inte direkt är världens roligaste att umgås med. Jag är kanske inte direkt folkskygg, men nära på.

[Fantasio]

Jag tycker det är lustigt att jag aldrig stöter ihop med någon från mitt sista jobb. Speciellt två män är det, varav den ena nu är ålderspensionär, som jag skulle vilja prata med och umgås med.