Full fart mot döden

[Fantasio]

Jag har ingen aning om vad som hänt de senaste 20 år sen. Sjukt lång tid. Man kan få ångest att man slösar bort allt.

Visst ger det ångest att bara stå bredvid och glo och låta tiden ticka på. Detta medans alla andra är upptagna med sina liv. Liv som har en mening och ett syfte, till skillnad mot mitt.

[Geta]

Jag tycker att det har varit lättare att leva de senaste 25 åren.

[Jocke]

På ett vis har livet blivit enklare jämfört med för 30 år sedan, Det var farligt redan då men nu ser folk mig utanför och dissar en. Suicidrisken borde vara högre ju äldre man blir, men livet är farligt åt alla håll hursomhelst. Det finns ingen som förstår en helt hundra. Den andliga smärtan är oändlig för att man inte klarar de enklaste saker själv.

[Fantasio]

Nu är vi en bit in på hösten och jag brakar på mot döden i full fart känns det som. Jag får ju för bövelen aldrig något gjort. Jag har även blivit gammal och det utan att ha uppnått något.

[memphis]

Jag har skjutit bort att jag måste få blodtrycket kollat igen. Det är ju grunden till flera allvarliga sjukdomar att ha högt blodtryck. Men det är som att jag inte bryr mig tillräckligt.

[Geta]

Jag är ganska mätt på att leva.

[memphis]

Jag med
Men jag inser att 51 år är lite väl ungt för att dö.
Jag får ha tålamod medans jag blir äldre.

[amandara]

Jag är framförallt trött på dålig fysisk och psykisk status. Och minne. Jag hade bra minne fram till 30årsåldern, inte så mycket sen. När jag blev sjuk vid 29 hade jag ett år som jag väl kommer ihåg, men sen inte så mycket. Jag har gjort många roliga saker sen jag blev sjuk minen jag minns knappt. Jag lever intensivt i exakt här och nu. För stunden har jag mycket gamla minnen alltså innan 30, av tråkig art. Sånt som lett fram till PTSD. Plågsamt. Men framtiden existerar knappt.