Jag har träffat en kvinna på mötesplatsen som jag är lite intresserad av. Hon är söt och trevlig. Bär på några extrakilon, men det gör ju jag med. Men jag vågar inte fråga henne om hon vill följa med och kanske ta en fika någonstans. Vi brukar inte prata så mycket med varandra, men härom dagen blev det av.
"Herren blickar ner från himlen över människors barn för att se om det finns någon som förstår, någon som söker Gud, men alla har avfallit, ingen gör det goda." - Psalm 14
Jag kanske har svårt att ta ett nej. I mitt andra liv var jag på krogen och raggade och antar att jag betedde mig som en slusk. Ett nej fick jag ofta, men det störde mig inte, det var bara att välja ut någon ny.
Tycker vissa av mina bekanta har fantastiska fruar. Nästan lite avundsjuk. Min chef gillar jag, hon skulle jag gift mig med, men hon är redan gift.
"Herren blickar ner från himlen över människors barn för att se om det finns någon som förstår, någon som söker Gud, men alla har avfallit, ingen gör det goda." - Psalm 14
Jag har inte träffat en tänkbar partner. Men jösses vad söt och charmig en kvinna på mottagningen är. Hon bryter på sitt modersmål och trodde hon pratade småländska innan jag fick veta hennes ursprung. Problemet är att jag är dubbelt så gammal som hon och fet och sinnessjuk. Men dagdrömma kan man ju göra.