Viska 4.0 - Om psykoser, schizofreni och psykisk ohälsa

Geta wrote: ↑06 Feb 2025, 12:52 Kanske på ett katthem men de brukar ha ont om pengar.

Nobel wrote: ↑06 Feb 2025, 17:22 Forskning i en liten forskargrupp passade mig utmärkt socialt. Mycket utrymme till att jobba självständigt och någon gång om dagen diskutera resultat med närmsta kollegor och handledaren/professorn. Det är ett mycket spännande jobb också, att få befinna sig vid kunskapens rand.

Webbutveckling har också varit chill ur ett socialt perspektiv. Särskilt med tanke på att det varit flexibelt tids- och platsmässigt. Men att jobba på ett projekt själv kan vara hämmande ibland, tycker jag, då jag föredrar att bolla problem med kollegor som ofta har något nytt perspektiv eller kan få tanken att byta spår.

Richard wrote: ↑07 Feb 2025, 10:14 Jag jobbade på en fabrik. Som nykomling fick man stå vid en maskin o mata in plåtbitar, pressa dom, plocka ut o lägga in en ny plåt. I bästa fall hann man med ca 2 500 - 3 000 produkter per dygn. Det var inget svårt, man har sina hörselkåpor med radio i. Något stressigare var att stå vid löpande bandet, antingen svetsa, spåra, eller montera på gummilister. Man sitter eller stå för sig själv o göra det. Inte hela världen om man inte hinner med, då alla samlas i en balja man kan ta igen. Men när man kommer in i det så är det inga problem, det klarade jag t.o.m. som sommarjobbare.

I de fallen behövde man inte prata särskilt mycket o jag var då väldigt tystlåten av mig. Visst, jag satt med de andra på fikarasterna o kan sa nått nån gång. Oftast har man tillfälle att välja arbetsuppgift, om man kommer överens med de andra, så det blir lite omväxling. Sen kom nån regel att vi skulle rotera på ställena, men det följdes aldrig.

Men sen efter ca 1,5 år lärde jag mig mer om hur maskinerna fungerade o jag fick vara med o rigga om dem. Typ byta flera ton tunga verktyg i pressarna, men hjälp av truck o travers, samt programmera om dom. Så sen jobbade jag mest med det, var förste maskinriggare i gruppen ett tag, innan jag gick ner till deltid. Samtidigt tyckte chefen att jag var duktig på att lära mig nya grejer, så jag fick även ansvara för utbildning för ny personal och sommarjobbare. Det var rätt bra för mig, då fick jag tillfällen att få prata inför folk som jag hade svårt med annars (p.g.a. social fobi).

Dessvärre, så finns det allt mindre sådana jobb numera, redan när jag jobbade där (1999-2004) så började alltfler robotar ta över de monotona jobben. Det fanns ju folk som faktiskt föredrar sådana, monotona arbetsuppgifter. Nu har jag inte ens varit där sen 2004, men jag vill ev. komma o titta på hur det ser ut nuförtiden, men det var tight med besökstider. Men visst, det måste ändå till en del folk som håller koll på robotarna, t.ex. programmera om dom, det är väl nästan ett måste att lära sig sådant numera? Men större delen går väl ut på att hålla kolla så allt funkar som det ska.

Jag vet att runt den tiden jag slutade, hade de äntligen uppfunnit en maskin som effektivt kunde montera gummilister på ett korrekt sätt, de hade en, men den var på försöksstadiet o var tvungen att övervakas o sen kontrollera alla produkter. Det var kanske därför de sa upp de 30 st (inkl. mig), för att de maskinerna skulle ersätta folk? O jag som dels var väldigt mycket sjukskriven o inte var med i facket var bland de första som fick gå...

mrsearlgray wrote: ↑07 Feb 2025, 10:40

Richard wrote: ↑07 Feb 2025, 10:14 Jag jobbade på en fabrik. Som nykomling fick man stå vid en maskin o mata in plåtbitar, pressa dom, plocka ut o lägga in en ny plåt. I bästa fall hann man med ca 2 500 - 3 000 produkter per dygn. Det var inget svårt, man har sina hörselkåpor med radio i. Något stressigare var att stå vid löpande bandet, antingen svetsa, spåra, eller montera på gummilister. Man sitter eller stå för sig själv o göra det. Inte hela världen om man inte hinner med, då alla samlas i en balja man kan ta igen. Men när man kommer in i det så är det inga problem, det klarade jag t.o.m. som sommarjobbare.

I de fallen behövde man inte prata särskilt mycket o jag var då väldigt tystlåten av mig. Visst, jag satt med de andra på fikarasterna o kan sa nått nån gång. Oftast har man tillfälle att välja arbetsuppgift, om man kommer överens med de andra, så det blir lite omväxling. Sen kom nån regel att vi skulle rotera på ställena, men det följdes aldrig.

Men sen efter ca 1,5 år lärde jag mig mer om hur maskinerna fungerade o jag fick vara med o rigga om dem. Typ byta flera ton tunga verktyg i pressarna, men hjälp av truck o travers, samt programmera om dom. Så sen jobbade jag mest med det, var förste maskinriggare i gruppen ett tag, innan jag gick ner till deltid. Samtidigt tyckte chefen att jag var duktig på att lära mig nya grejer, så jag fick även ansvara för utbildning för ny personal och sommarjobbare. Det var rätt bra för mig, då fick jag tillfällen att få prata inför folk som jag hade svårt med annars (p.g.a. social fobi).

Dessvärre, så finns det allt mindre sådana jobb numera, redan när jag jobbade där (1999-2004) så började alltfler robotar ta över de monotona jobben. Det fanns ju folk som faktiskt föredrar sådana, monotona arbetsuppgifter. Nu har jag inte ens varit där sen 2004, men jag vill ev. komma o titta på hur det ser ut nuförtiden, men det var tight med besökstider. Men visst, det måste ändå till en del folk som håller koll på robotarna, t.ex. programmera om dom, det är väl nästan ett måste att lära sig sådant numera? Men större delen går väl ut på att hålla kolla så allt funkar som det ska.

Jag vet att runt den tiden jag slutade, hade de äntligen uppfunnit en maskin som effektivt kunde montera gummilister på ett korrekt sätt, de hade en, men den var på försöksstadiet o var tvungen att övervakas o sen kontrollera alla produkter. Det var kanske därför de sa upp de 30 st (inkl. mig), för att de maskinerna skulle ersätta folk? O jag som dels var väldigt mycket sjukskriven o inte var med i facket var bland de första som fick gå...

Många fabriksjobb och industrier kräver att man har körkort numera också...