Viska 4.0 - Om psykoser, schizofreni och psykisk ohälsa

Det var en i pingstkyrkan som hade kundalini. När han la händerna på mig överförde han kundalini. Jag gick till föreståndaren i kyrkan och berättade. Han trodde inte på mig.

Edit: På sina håll är jag mycket besviken på kristna och kyrkan. Fast jag har aldrig varit besviken på Jesus. Varken kyrkan eller kristna är felfria.

Zoidar wrote: ↑07 Dec 2021, 16:38

amandara wrote: ↑07 Dec 2021, 15:46 Alltså jag blir alldeles snurrig av dig Zoidar och dina ambitioner. Önskar dig frid och lycka till vilken väg di än går.

Tycker det är orättvist att jag drabbades av kundalini-ångest. Men, ja folk drabbas ju av värre saker. Än har ingen klarat bota mig. Det gör mig förvirrad.

Det är nog så, att du får försöka acceptera din psykiska sjukdom. Du gör det bra som kämpar på med allt. Du vill så mycket. Och det är ju en bra drivkraft, men inte alltid när man har psykisk sjukdom. Man småväggar liksom lite hela tiden. Jag känner igen mig i det, att alltid kämpa och försöka. Sen har du högre funktionsnivå än vad jag har, men jag känner igen mig i det där kämpandet. Du kämpar tills du blir yr tillslut. Du söker framkomliga vägar, främst med maten upplever jag det så. Du testar och försöker. Jag blir matt bara av att läsa om allt du försöker och tar dig för. Hur har du det med balansen på jobbandet? Där har du ju oxå experimenterat genom åren. Men vad ska man annars göra? Man vill ju så väl.

Jag vet inte vad som hänt med mig men jag har liksom slutit fred med min prestationsnivå. Jag har slutat med alla uppdrag. Det var kul att hålla på och givande och roligt att få bidra lite i samhällskroppen. Men tillslut blev det ohållbart med ångest och utmattning. Nu har jag mycket bättre balans i vardagen - och jag har energi till att utveckla mig på områden som jag tycker om och är viktiga för mig. Träning och hänga med kidsen. Det är ändå stort att ha tagit ett kliv tillbaka. Och jag känner att det är rätt för mig. Vi har ett liv. Kasta bort det på prestationsångest, annan ångest och utmattning? Nej roligare kan man ha.

Det är en process över tid. Att testa sina vingar och "en dag så flyger din älskade rätt" som Afzelius sjunger i Ikaros. För mig har det tagit mer än 20 år av prövande hit och dit innan jag kunde slå mig till ro. Jag har gjort det jag behöver göra, bevisat för mig själv vad jag kan och inte kan. Nu kan jag leva ett meningsfullt liv som pensionär. Jag kan sträva framåt med träning, att laga mer storkok på mat, prova nya recept. Jag har alltid varit en sopa på matlagning. Har aldrig haft energin eller intresset, jag har prioriterat allt annat. Steg för steg lär jag mig ett nytt recept åt gången, en råvara i taget. Jag har lite sådana strävanden. Och precis som du vikten.

Jag önskar dig så att få ha frid i livet! Ibland hamnar man bara vid en punkt - jag ger upp. Det kan vara då det vänder, så har det varit för mig med flera saker. När man släpper alla måsten och borden. Då kan man få ny frisk luft under sina vingar och kan "flyga rätt".

Jag vet inte vad som är just din framkomliga väg. När det gäller vikt är viktväktarna mitt redskap till bra kost på ett balanserat sätt. Sen har jag stått still ett par månader nu men nu känner jag mig samlad för att ta ett nytt steg. Ibland behöver saker ligga och gro, man får omformera sina trupper ett tag och kanske sen att man kan gå vidare. Det är ju så med utveckling, vägen är sällan rak. Det får man försöka ha fördragsamhet med och inte stressa sig själv med att känna att man är misslyckad.

När det gäller träning har jag en bra nivå så det är bara att fortsätta på inslagen väg. Jag vet ungefär vad jag orkar och står pall fysiskt och psykiskt. Ibland får jag vila för att psyket är utmattat eller för att skador ger sig till känna. Men med den vilan då och då funkar det över tid. Det är inga elitprestationer, ju, men jag har en god väg i träningen för just mig och den jag är.....med funktionshinder och allt.

Det jag oxå tänker på är hur du sover, eller hur nattaktiv du är. Nu har jag inte minnet med mig - men är du inte ute och går på nätterna? Hur orkar du det när du jobbar?

Jag bara känner med dig. Och önskar att du får frid och hittar en bra balans på allt.

Tack Amandara!

Jag tror han har fattat det, därför han kör på som han vill.. men en än gång Amandara..

Bla bla bla typical Tauros!

Jaha

jag har svårt att gå över gränsen till att vara snäll. Jag är ständigt på min vakt, det känns inte som världen är vänlig även om den "egentligen är det"..

Ser att du skrivit flera långa poster Amandara, vet också att du är väldigt insiktsfull men jag tvivlar på det.. Jag får som inte till att folk skulle vara så bra författare som jag uppfattar att andra tycker du är!

Ibland funderar jag på om det vore något enklare med viktnedgång om man hade en mentor/coach eller liknande. Någon som skriver ett kostschema att hålla sig till. Lite som Viktväktarna fast ännu mer kontroll från en annan person.

Krokus wrote: ↑07 Dec 2021, 17:44 Ibland funderar jag på om det vore något enklare med viktnedgång om man hade en mentor/coach eller liknande. Någon som skriver ett kostschema att hålla sig till. Lite som Viktväktarna fast ännu mer kontroll från en annan person.

Tror det kan funka för många, att de får en extra knuff av coachen. En bekant coachas online, men låter lite för mig som bortkastade pengar. Nog bättre med irl coach i så fall.

Klankedinken wrote: ↑07 Dec 2021, 17:36 jag har svårt att gå över gränsen till att vara snäll. Jag är ständigt på min vakt, det känns inte som världen är vänlig även om den "egentligen är det"..

Ser att du skrivit flera långa poster Amandara, vet också att du är väldigt insiktsfull men jag tvivlar på det.. Jag får som inte till att folk skulle vara så bra författare som jag uppfattar att andra tycker du är!

Aha. Jag vet inte vad jag ska säga. Viska är väl ändå en snäll plats att vara på. Och om mig så får du tycka vad du vill. Luften är fri.

Zoidar wrote: ↑07 Dec 2021, 17:47

Krokus wrote: ↑07 Dec 2021, 17:44 Ibland funderar jag på om det vore något enklare med viktnedgång om man hade en mentor/coach eller liknande. Någon som skriver ett kostschema att hålla sig till. Lite som Viktväktarna fast ännu mer kontroll från en annan person.

Tror det kan funka för många, att de får en extra knuff av coachen. En bekant coachas online, men låter lite för mig som bortkastade pengar. Nog bättre med irl coach i så fall.

Hos viktväktarna kan man välja online med coach. Jag har haft det men. Jag är lite av och på med drivet och motivationen och det känns inte bra med coach när man bara går upp I vikt. En coach ska ju bland annat finnas där just för det, att peppa när det är motigt. Men jag har kommit fram till att jag kör mitt eget race ett tag nu, no pressure. Men ibland kan det vara motiverande att gå på möte och att väga sig. Någon personligare coach som kostar massa pengar är inte för mig. Det är som PT på gym, jag vet hur man ska göra. Problemet är bara att göra det. Hursomhelst tycker jag viktväktarna är det bästa sättet att "lära sig" äta bra och långsiktigt. Men ibland får jag stress av att registrera och hålla på, ibland står det mig högt över öronen. Det är så olika, ibland finns motivationen och drivet där och ibland inte. Jag vet inte var skillnaden är egentligen. Ibland har man flow och beslutsamhet bara. För mig är det något magiskt som bara händer. Om man ska analysera det bredare så finns det säkert anledningar.

amandara wrote: ↑07 Dec 2021, 19:05

Klankedinken wrote: ↑07 Dec 2021, 17:36 jag har svårt att gå över gränsen till att vara snäll. Jag är ständigt på min vakt, det känns inte som världen är vänlig även om den "egentligen är det"..

Ser att du skrivit flera långa poster Amandara, vet också att du är väldigt insiktsfull men jag tvivlar på det.. Jag får som inte till att folk skulle vara så bra författare som jag uppfattar att andra tycker du är!

Aha. Jag vet inte vad jag ska säga. Viska är väl ändå en snäll plats att vara på. Och om mig så får du tycka vad du vill. Luften är fri.

Jag ser dig som ytterst begåvad men med ett humör..

Ja det var snällt sagt. Du är lite av en katalysator för mig.