Knas redan som barn
Moderator: Moderator 1
Knas redan som barn
Jag var tystlåten och lugn och foglig som barn. Det enda undantaget var maten, jag var otroligt kräsen. Fick inte lämna matbordet innan jag ätit upp maten och jag kunde sitta och somna. hade jag inte haft fotbollen hade jag isolerat mig för jag hade bara en kompis o det var en klasskamrat och medspelare i fotbollslaget. Var ensam fram tills jag började mitt andra jobb 1991, då fick jag arbetskamrater jag kunde umgås med. Det var väl bara en tidsfråga om när jag skulle insjukna. Jag sköt stackars sniglar med min luftpistol, bara en av alla dumheter jag hittade på. Normal har jag aldrig varit, har alltid varit lite av en särling.
Re: Knas redan som barn
Det sägs att schizofreni utvecklas redan första levnadsåret.
Re: Knas redan som barn
Så kan det mycket väl vara. Jag har aldrig passat in i någon mall, jag är för knas, helt enkelt. Hur var din barndom, Geta?
Re: Knas redan som barn
Jag var också mycket anpassad och skötsam och matvägrade vid 6 års ålder.
Re: Knas redan som barn
Jag var en tapetblomma. Klövs redan i späd ålder i en förträngd del och i en anpassningsbar del. Jag har varit sjukt foglig och anpassningsbar. Gick i 5 olika skolor förskola och låg och mellanstadie. Eftersom jag är en kameleont och anpassar mig har det gått bra. Men jag tappade bort min själ.
Vid 12 års ålder började jag undra över meningen med livet. Då började jag satsa hårt på att prestera. Det gjorde jag i 4 år över högstadiet och in i gymnasiet då jag blev deprimerad och hoppade av. Här började jag skriva dagbok för att samla ihop mig själv och min själ. Min dagbok har varit min alternativa verklighet och där jag fått vara mig själv ocensurerat.
Det har tagit några decennier att bli trygg i mig själv. Nuförtiden vågar jag till och med säga nej och ställa lagoma krav. Jag kan stå upp för mig själv om jag inte blir överraskad, men aldrig utan reflektion och eftertanke.
Anledningen till att jag klövs i 2 delar, min adopterade morbror och somligt, gör att jag fortfarande hemsöks av plågsamma tankar och känslor. Jag blir aldrig fri från PTSD utan får leva med det. Så är det. Man kommer aldrig ifrån sin barndom.
Men det var inte förrän jag exploderade i 1000 bitar, gick i väggen blev deprimerad och psykotisk, som min förträngda del kom ikapp mig. Vid 29 års ålder. Från barndomen och tills dess var fasan förträngd. Nu lever jag med den pö om pö.
Livet. Ingen går oärrad genom livet. Och det har lärt en mycket.
Vid 12 års ålder började jag undra över meningen med livet. Då började jag satsa hårt på att prestera. Det gjorde jag i 4 år över högstadiet och in i gymnasiet då jag blev deprimerad och hoppade av. Här började jag skriva dagbok för att samla ihop mig själv och min själ. Min dagbok har varit min alternativa verklighet och där jag fått vara mig själv ocensurerat.
Det har tagit några decennier att bli trygg i mig själv. Nuförtiden vågar jag till och med säga nej och ställa lagoma krav. Jag kan stå upp för mig själv om jag inte blir överraskad, men aldrig utan reflektion och eftertanke.
Anledningen till att jag klövs i 2 delar, min adopterade morbror och somligt, gör att jag fortfarande hemsöks av plågsamma tankar och känslor. Jag blir aldrig fri från PTSD utan får leva med det. Så är det. Man kommer aldrig ifrån sin barndom.
Men det var inte förrän jag exploderade i 1000 bitar, gick i väggen blev deprimerad och psykotisk, som min förträngda del kom ikapp mig. Vid 29 års ålder. Från barndomen och tills dess var fasan förträngd. Nu lever jag med den pö om pö.
Livet. Ingen går oärrad genom livet. Och det har lärt en mycket.
Re: Knas redan som barn
När jag föddes var navelsträngen hårt lindad runt halsen. Jag skrek inte och huvudet var blått. Syrebrist helt enkelt. Skulle gissa på att min stresskänslighet delvis beror på denna hemska upplevelse.
Jag minns inte mycket av barndomen. Jag rymde och gömde mig för pappa. Inte en gång, utan vääääldigt många gånger. Jag åkte in till Stockholms innerstad med tåget i 10-årsåldern för att gömma mig. I samma ålder skulle vi i skolan skriva en lista på saker som vi var rädda för. Senare när jag var 12 läste läraren upp alla listor, (vi var anonyma) men min lista var längst. Jag hade många och underliga rädslor.
Detta var på 90-talet då det var mycket populärt med delad vårdnad om barn. Mamma vågade inte göra så mycket för att jag skulle slippa umgås med pappa, hon var rädd att det skulle bli värre om vårdnadstvisten gick till domstol igen. Jag var rädd för honom, men blev ändå tvingad att träffa honom under många år.
Jag minns inte mycket av barndomen. Jag rymde och gömde mig för pappa. Inte en gång, utan vääääldigt många gånger. Jag åkte in till Stockholms innerstad med tåget i 10-årsåldern för att gömma mig. I samma ålder skulle vi i skolan skriva en lista på saker som vi var rädda för. Senare när jag var 12 läste läraren upp alla listor, (vi var anonyma) men min lista var längst. Jag hade många och underliga rädslor.
Detta var på 90-talet då det var mycket populärt med delad vårdnad om barn. Mamma vågade inte göra så mycket för att jag skulle slippa umgås med pappa, hon var rädd att det skulle bli värre om vårdnadstvisten gick till domstol igen. Jag var rädd för honom, men blev ändå tvingad att träffa honom under många år.
Choklad ställer inga dumma frågor. Choklad förstår.
Re: Knas redan som barn
JAg stod vid ett element och undra de vad skjutsningen är en dator för något.
Sen vid matan var jag rädd att famnas i ett svunnet minne.
Att min sinnes närvaro skulle stämplas.
Så för "var, stämpel" juh väre.
När vi sov över så var jag liv rädd om jag inte kunde sova.
Har för mih att snoppy knäa Dag. På morgonen.
Dåh... Men jag märkte det är lite bisarrt men när jag.
funderade på att bli munk, tänkte jag "bra" då går jag in för det"
Eller på bup där de hade design på säng gaveln.
Då var jag så indoktrinerad att jag hyste agg mot detta.
Kan man inte ha ngt att värja så får dem
lägga ned hela klabbet.. Men då gick in för att bli munk jag satt
på över våningen. Men då vände dem på myntet.
Så då kunde man inte göra det
Sen vid matan var jag rädd att famnas i ett svunnet minne.
Att min sinnes närvaro skulle stämplas.
Så för "var, stämpel" juh väre.
När vi sov över så var jag liv rädd om jag inte kunde sova.
Har för mih att snoppy knäa Dag. På morgonen.
Dåh... Men jag märkte det är lite bisarrt men när jag.
funderade på att bli munk, tänkte jag "bra" då går jag in för det"
Eller på bup där de hade design på säng gaveln.
Då var jag så indoktrinerad att jag hyste agg mot detta.
Kan man inte ha ngt att värja så får dem
lägga ned hela klabbet.. Men då gick in för att bli munk jag satt
på över våningen. Men då vände dem på myntet.
Så då kunde man inte göra det
Re: Knas redan som barn
Jag var välanpassad som barn
Re: Knas redan som barn
Det ska vara ganska vanligt att man vid schizofreni har varit väldigt välanpassad
och snäll som barn.
och snäll som barn.
Re: Knas redan som barn
Skötsam, lydig och foglig som barn. Lättlurad var jag också. Knas redan som barn, rädd för allt och mobbad. Nej! Inget kul alls!
Re: Knas redan som barn
Jag har alltid varit stresskänslig. Orkade inte alltid träffa kompisar. De förstod inte vad jag menade med "Vill vara själv".
Min mattelärare sa till mig att jag hade problem med "nerverna".
Min mattelärare sa till mig att jag hade problem med "nerverna".
"Herren har verkligen uppstått, och han har visat sig för Simon!" - Lukas 24:34
Re: Knas redan som barn
Självdestruktiv och bråkade mycket. Slogs med nävarna. Och pinnar ibland. Men jag har ADHD med stort H. Tänket var inte längre än näsan. Jag var orädd och våghalsig.
Minns en gång när jag jagade en annan. Över bilvägen sprang han. Jag efter. Blir knuffad av en bil som kom på vägen. Hoppade kanske en meter. Men sen fortsatte jag jaga min antagonist.
Inte ett dugg skrämd över påkörningen.
Minns en gång när jag jagade en annan. Över bilvägen sprang han. Jag efter. Blir knuffad av en bil som kom på vägen. Hoppade kanske en meter. Men sen fortsatte jag jaga min antagonist.
Inte ett dugg skrämd över påkörningen.
Målningen är själens spegel