Dejt-tråden

[Nobel]

Haha jag förstår dig!

Tänk så sitter hon i ett liknande forum och skriver, "Jag ska testa den jäveln och se vad han är gjord av." Det hade varit något

Haha det tvivlar jag nog på, hon verkar mer genuin än så. ;)

Hon är en genuin person. Fin personlighet, när hon pratar så känns det som att jag blir lyssnad på, på riktigt.

[mrsearlgray]

Tänk så sitter hon i ett liknande forum och skriver, "Jag ska testa den jäveln och se vad han är gjord av." Det hade varit något

Haha det tvivlar jag nog på, hon verkar mer genuin än så. ;)

Hon är en genuin person. Fin personlighet, när hon pratar så känns det som att jag blir lyssnad på, på riktigt.

Vad bra, då tycker jag du frågar om en fika imorgon? Behöver ju inte vara en dejt men då har du testat vattnet lite.

[Nobel]

På nått sätt kanske det är synd att jag tappat allt intresse för dejting, förhållanden, sex o allt sånt. Men samtidigt känns det som en stor befrielse, att inte behöva oroa sig, eller ens behöva tänka på det. Men, det kan ju komma tillbaka...?

Känner du dig någon gång ensam?

Nä, det gör jag inte mer. På 00-talet o särskilt 2008 kände jag mig ensam o isolerad, då gick jag knappt ut. På 10-talet började jag umgås med vänner, o fick en flickvän ett tag. Nu trivs jag bäst själv, men måste komma ut lite ändå varje dag ett par timmar o träffa lite folk. Det är lagom, resten måste jag ha som ensamtid.

Tänker att det är naturligt. Det kan ju fluktuera över livet också. Skönt att du hittat ett koncept som fungerar för dig. Jag känner att jag vill ha någon som jag lär känna på djupet. Har många kompisar som jag träffar ofta, men det är något vackert med att kunna visa en mer sårbar sida av sig själv och att känna en djupare känslomässig kontakt.

[Nobel]

Haha det tvivlar jag nog på, hon verkar mer genuin än så. ;)

Hon är en genuin person. Fin personlighet, när hon pratar så känns det som att jag blir lyssnad på, på riktigt.

Vad bra, då tycker jag du frågar om en fika imorgon? Behöver ju inte vara en dejt men då har du testat vattnet lite.

Det känns bara som att det är lite för tidigt att fråga något sådant nu. Och det är en svår känsla att skaka av. Tror också att hon skulle kunna vara en person som säger ja bara för att vara snäll när hon tänker på vilket ensamt freak jag är, jk! Vi hade ingen kontakt på 10 år, sedan pang bom träffas jättemycket. Fikat ihop, gått på teater, lagat mat tillsammans, firat min födelsedag, hon har lånat en bok, vi åt julmiddag ihop, och sedan frågade hon om jag ville träffa henne och hennes kompis någon gång i framtiden och om vi skulle laga mat igen om någon månad. Hon kanske känner att det blivit lite för mycket och att mystiken börjar försvinna. Tänker att, att höra av sig efter en vecka med ett svar som tar fem minuter att skriva känns inte särskilt entusiastisk. Tänker att hon vill fasa ut kontakten, men vill göra det på ett taktfullt sätt

[mrsearlgray]

Hon är en genuin person. Fin personlighet, när hon pratar så känns det som att jag blir lyssnad på, på riktigt.

Vad bra, då tycker jag du frågar om en fika imorgon? Behöver ju inte vara en dejt men då har du testat vattnet lite.

Det känns bara som att det är lite för tidigt att fråga något sådant nu. Och det är en svår känsla att skaka av. Tror också att hon skulle kunna vara en person som säger ja bara för att vara snäll när hon tänker på vilket ensamt freak jag är, jk! Vi hade ingen kontakt på 10 år, sedan pang bom träffas jättemycket. Fikat ihop, gått på teater, lagat mat tillsammans, firat min födelsedag, hon har lånat en bok, vi åt julmiddag ihop, och sedan frågade hon om jag ville träffa henne och hennes kompis någon gång i framtiden och om vi skulle laga mat igen om någon månad. Hon kanske känner att det blivit lite för mycket och att mystiken börjar försvinna. Tänker att, att höra av sig efter en vecka med ett svar som tar fem minuter att skriva känns inte särskilt entusiastisk. Tänker att hon vill fasa ut kontakten, men vill göra det på ett taktfullt sätt

Äsch, ibland kommer livet emellan också. Eller så kanske hon funderar lite själv över hur hon känner? Men fråga lite senare om du känner dig mer bekväm med det såklart.

[Nobel]

Vad bra, då tycker jag du frågar om en fika imorgon? Behöver ju inte vara en dejt men då har du testat vattnet lite.

Det känns bara som att det är lite för tidigt att fråga något sådant nu. Och det är en svår känsla att skaka av. Tror också att hon skulle kunna vara en person som säger ja bara för att vara snäll när hon tänker på vilket ensamt freak jag är, jk! Vi hade ingen kontakt på 10 år, sedan pang bom träffas jättemycket. Fikat ihop, gått på teater, lagat mat tillsammans, firat min födelsedag, hon har lånat en bok, vi åt julmiddag ihop, och sedan frågade hon om jag ville träffa henne och hennes kompis någon gång i framtiden och om vi skulle laga mat igen om någon månad. Hon kanske känner att det blivit lite för mycket och att mystiken börjar försvinna. Tänker att, att höra av sig efter en vecka med ett svar som tar fem minuter att skriva känns inte särskilt entusiastisk. Tänker att hon vill fasa ut kontakten, men vill göra det på ett taktfullt sätt

Äsch, ibland kommer livet emellan också. Eller så kanske hon funderar lite själv över hur hon känner? Men fråga lite senare om du känner dig mer bekväm med det såklart.

Gillar din optimism! Det är sant, vet hon haft mycket med plugget också och ett ex? pojkvän? Oklart! Komplicerat, så som jag förstått det. Till exempel sade hon att hon bodde med sitt ex till mig, men när vi träffade våra gemensamma vänner så käftade hon inte emot när dem refererade till henne oh honom som ett par. Så tror det var ganska färskt och att hon fortfarande inte visste riktigt vart de står. Jag har inte bråttom, men det skulle vara kul att få visa framfötterna lite. När jag var ung och ville dejta någon så sade jag bara en vecka innan, "Vi ses på detta kafeet denna tiden". Sen inget mer och lät tiden gå. Brukade få ett försiktigt sms dagen innan, "Ska vi fortfarande ses där och då?". Jag svarade självsäkert, "Ja, det ska vi". Fungerade förvånansvärt bra, hög success rate på den tekniken. Men inte säga så till vem som helst, utan om jag till exempel träffade någon i en bar och vi dansade ihop och bytte nummer.

[mrsearlgray]

Det känns bara som att det är lite för tidigt att fråga något sådant nu. Och det är en svår känsla att skaka av. Tror också att hon skulle kunna vara en person som säger ja bara för att vara snäll när hon tänker på vilket ensamt freak jag är, jk! Vi hade ingen kontakt på 10 år, sedan pang bom träffas jättemycket. Fikat ihop, gått på teater, lagat mat tillsammans, firat min födelsedag, hon har lånat en bok, vi åt julmiddag ihop, och sedan frågade hon om jag ville träffa henne och hennes kompis någon gång i framtiden och om vi skulle laga mat igen om någon månad. Hon kanske känner att det blivit lite för mycket och att mystiken börjar försvinna. Tänker att, att höra av sig efter en vecka med ett svar som tar fem minuter att skriva känns inte särskilt entusiastisk. Tänker att hon vill fasa ut kontakten, men vill göra det på ett taktfullt sätt

Äsch, ibland kommer livet emellan också. Eller så kanske hon funderar lite själv över hur hon känner? Men fråga lite senare om du känner dig mer bekväm med det såklart.

Gillar din optimism! Det är sant, vet hon haft mycket med plugget också och ett ex? pojkvän? Oklart! Komplicerat, så som jag förstått det. Till exempel sade hon att hon bodde med sitt ex till mig, men när vi träffade våra gemensamma vänner så käftade hon inte emot när dem refererade till henne oh honom som ett par. Så tror det var ganska färskt och att hon fortfarande inte visste riktigt vart de står. Jag har inte bråttom, men det skulle vara kul att få visa framfötterna lite. När jag var ung och ville dejta någon så sade jag bara en vecka innan, "Vi ses på detta kafeet denna tiden". Sen inget mer och lät tiden gå. Brukade få ett försiktigt sms dagen innan, "Ska vi fortfarande ses där och då?". Jag svarade självsäkert, "Ja, det ska vi". Fungerade förvånansvärt bra, hög success rate på den tekniken. Men inte säga så till vem som helst, utan om jag till exempel träffade någon i en bar och vi dansade ihop och bytte nummer.

Tack!

Ja att visa framfötterna har i mitt fall sällan hamnat fel romantiskt, visst man riskerar ju såklart ett nej men det är inget som ska ta på egot tycker jag.
Om ni bara visste historien om hur jag och mitt ex blev ihop...

Och sen tror jag många kan uppskatta att vara rättfram, inget jävla velande fram och tillbaka. Många kvinnor jag känner hade hellre fått en tid och klädkod än att själva behöva planera en hel dejt eller utekväll.

[Nobel]

Äsch, ibland kommer livet emellan också. Eller så kanske hon funderar lite själv över hur hon känner? Men fråga lite senare om du känner dig mer bekväm med det såklart.

Gillar din optimism! Det är sant, vet hon haft mycket med plugget också och ett ex? pojkvän? Oklart! Komplicerat, så som jag förstått det. Till exempel sade hon att hon bodde med sitt ex till mig, men när vi träffade våra gemensamma vänner så käftade hon inte emot när dem refererade till henne oh honom som ett par. Så tror det var ganska färskt och att hon fortfarande inte visste riktigt vart de står. Jag har inte bråttom, men det skulle vara kul att få visa framfötterna lite. När jag var ung och ville dejta någon så sade jag bara en vecka innan, "Vi ses på detta kafeet denna tiden". Sen inget mer och lät tiden gå. Brukade få ett försiktigt sms dagen innan, "Ska vi fortfarande ses där och då?". Jag svarade självsäkert, "Ja, det ska vi". Fungerade förvånansvärt bra, hög success rate på den tekniken. Men inte säga så till vem som helst, utan om jag till exempel träffade någon i en bar och vi dansade ihop och bytte nummer.

Tack!

Ja att visa framfötterna har i mitt fall sällan hamnat fel romantiskt, visst man riskerar ju såklart ett nej men det är inget som ska ta på egot tycker jag.
Om ni bara visste historien om hur jag och mitt ex blev ihop...

Och sen tror jag många kan uppskatta att vara rättfram, inget jävla velande fram och tillbaka. Många kvinnor jag känner hade hellre fått en tid och klädkod än att själva behöva planera en hel dejt eller utekväll.

Hur blev ni ihop?

Det är bara en grej som skaver lite, som får mig att hesitera, en liten detalj, annars hade jag kört all in. Det är nog därför jag är lite försiktigare med henne. Hon är en fin människa, jag uppskattar vår vänskap. Om hon smsar tillbaka snabbt imorgon så kommer jag överväga att dra iväg ett, "Kafé x, tid xx:xx!" Hon: "WTF is that supposed to mean, man?" Svar: "Those are instructions". Och inget mer, HAHAHAHA! Undrar hur det hade slutat

[mrsearlgray]

Gillar din optimism! Det är sant, vet hon haft mycket med plugget också och ett ex? pojkvän? Oklart! Komplicerat, så som jag förstått det. Till exempel sade hon att hon bodde med sitt ex till mig, men när vi träffade våra gemensamma vänner så käftade hon inte emot när dem refererade till henne oh honom som ett par. Så tror det var ganska färskt och att hon fortfarande inte visste riktigt vart de står. Jag har inte bråttom, men det skulle vara kul att få visa framfötterna lite. När jag var ung och ville dejta någon så sade jag bara en vecka innan, "Vi ses på detta kafeet denna tiden". Sen inget mer och lät tiden gå. Brukade få ett försiktigt sms dagen innan, "Ska vi fortfarande ses där och då?". Jag svarade självsäkert, "Ja, det ska vi". Fungerade förvånansvärt bra, hög success rate på den tekniken. Men inte säga så till vem som helst, utan om jag till exempel träffade någon i en bar och vi dansade ihop och bytte nummer.

Tack!

Ja att visa framfötterna har i mitt fall sällan hamnat fel romantiskt, visst man riskerar ju såklart ett nej men det är inget som ska ta på egot tycker jag.
Om ni bara visste historien om hur jag och mitt ex blev ihop...

Och sen tror jag många kan uppskatta att vara rättfram, inget jävla velande fram och tillbaka. Många kvinnor jag känner hade hellre fått en tid och klädkod än att själva behöva planera en hel dejt eller utekväll.

Hur blev ni ihop?

Det är bara en grej som skaver lite, som får mig att hesitera, en liten detalj, annars hade jag kört all in. Det är nog därför jag är lite försiktigare med henne. Hon är en fin människa, jag uppskattar vår vänskap. Om hon smsar tillbaka snabbt imorgon så kommer jag överväga att dra iväg ett, "Kafé x, tid xx:xx!" Hon: "WTF is that supposed to mean, man?" Svar: "Those are instructions". Och inget mer, HAHAHAHA! Undrar hur det hade slutat

Haha nja förstår dig om det är något som skaver att man tvekar lite mera. Sen är det ju självklart inte alla som uppskattar sånt. :)

Oj jösses... Det är en lång historia. Kortfattat så befann jag mig på en fest på nyår, kände igen honom från boxningen i stan jag växte upp i, gick fram och bara "du är boxare va?" sen åkte jag hem till hans lägenhet, åt nudlar och sen blev jag inbjuden på en fest nån helg senare hemma hos honom. Och ja, jag kan väl rent ut säga att jag föll pladask för jag sa åt mina vänner att han "är min" vi festade, jag stannade över natten och sen åkte jag inte hem heller förens på måndagen. Sen veckan efter åkte jag till Thailand med familjen och vi skrev under hela resan på messenger, sen mötte han mig på Landvetter och körde hem mig till honom. Sen flyttade vi ihop i en liten trång etta. Och var ihop i 7 år.

[Nobel]

Tack!

Ja att visa framfötterna har i mitt fall sällan hamnat fel romantiskt, visst man riskerar ju såklart ett nej men det är inget som ska ta på egot tycker jag.
Om ni bara visste historien om hur jag och mitt ex blev ihop...

Och sen tror jag många kan uppskatta att vara rättfram, inget jävla velande fram och tillbaka. Många kvinnor jag känner hade hellre fått en tid och klädkod än att själva behöva planera en hel dejt eller utekväll.

Hur blev ni ihop?

Det är bara en grej som skaver lite, som får mig att hesitera, en liten detalj, annars hade jag kört all in. Det är nog därför jag är lite försiktigare med henne. Hon är en fin människa, jag uppskattar vår vänskap. Om hon smsar tillbaka snabbt imorgon så kommer jag överväga att dra iväg ett, "Kafé x, tid xx:xx!" Hon: "WTF is that supposed to mean, man?" Svar: "Those are instructions". Och inget mer, HAHAHAHA! Undrar hur det hade slutat

Haha nja förstår dig om det är något som skaver att man tvekar lite mera. Sen är det ju självklart inte alla som uppskattar sånt. :)

Oj jösses... Det är en lång historia. Kortfattat så befann jag mig på en fest på nyår, kände igen honom från boxningen i stan jag växte upp i, gick fram och bara "du är boxare va?" sen åkte jag hem till hans lägenhet, åt nudlar och sen blev jag inbjuden på en fest nån helg senare hemma hos honom. Och ja, jag kan väl rent ut säga att jag föll pladask för jag sa åt mina vänner att han "är min" vi festade, jag stannade över natten och sen åkte jag inte hem heller förens på måndagen. Sen veckan efter åkte jag till Thailand med familjen och vi skrev under hela resan på messenger, sen mötte han mig på Landvetter och körde hem mig till honom. Sen flyttade vi ihop i en liten trång etta. Och var ihop i 7 år.

Låter som pang på rödbetan i dubbel bemärkelse. Fin historia hur ni hittade varandra. Hur gamla var ni när ni träffades?

Minns hur mycket jag grät på grund av min första förälskelse. Hon sade att hon inte ville ha mig, då sade jag ok och tog bort hennes nummer. Fick ett sms en vecka senare, "åkte precis förbi ditt hus". Och jag var helt ovetandes om att det var hon, jag svarade, "Vem är du?". Det blev också det definitiva slutet. Vad kan jag varit, 14? 15?

[mrsearlgray]

Hur blev ni ihop?

Det är bara en grej som skaver lite, som får mig att hesitera, en liten detalj, annars hade jag kört all in. Det är nog därför jag är lite försiktigare med henne. Hon är en fin människa, jag uppskattar vår vänskap. Om hon smsar tillbaka snabbt imorgon så kommer jag överväga att dra iväg ett, "Kafé x, tid xx:xx!" Hon: "WTF is that supposed to mean, man?" Svar: "Those are instructions". Och inget mer, HAHAHAHA! Undrar hur det hade slutat

Haha nja förstår dig om det är något som skaver att man tvekar lite mera. Sen är det ju självklart inte alla som uppskattar sånt. :)

Oj jösses... Det är en lång historia. Kortfattat så befann jag mig på en fest på nyår, kände igen honom från boxningen i stan jag växte upp i, gick fram och bara "du är boxare va?" sen åkte jag hem till hans lägenhet, åt nudlar och sen blev jag inbjuden på en fest nån helg senare hemma hos honom. Och ja, jag kan väl rent ut säga att jag föll pladask för jag sa åt mina vänner att han "är min" vi festade, jag stannade över natten och sen åkte jag inte hem heller förens på måndagen. Sen veckan efter åkte jag till Thailand med familjen och vi skrev under hela resan på messenger, sen mötte han mig på Landvetter och körde hem mig till honom. Sen flyttade vi ihop i en liten trång etta. Och var ihop i 7 år.

Låter som pang på rödbetan i dubbel bemärkelse. Fin historia hur ni hittade varandra. Hur gamla var ni när ni träffades?

Minns hur mycket jag grät på grund av min första förälskelse. Hon sade att hon inte ville ha mig, då sade jag ok och tog bort hennes nummer. Fick ett sms en vecka senare, "åkte precis förbi ditt hus". Och jag var helt ovetandes om att det var hon, jag svarade, "Vem är du?". Det blev också det definitiva slutet. Vad kan jag varit, 14? 15?

haha stackaren!

Ja verkligen! Jag skulle fylla 18 år och han var 21, han tvekade mycket i början över att han var lite äldre än jag men jag körde på! Och det var nog det som räddade livet på mig.

[Nobel]

Haha nja förstår dig om det är något som skaver att man tvekar lite mera. Sen är det ju självklart inte alla som uppskattar sånt. :)

Oj jösses... Det är en lång historia. Kortfattat så befann jag mig på en fest på nyår, kände igen honom från boxningen i stan jag växte upp i, gick fram och bara "du är boxare va?" sen åkte jag hem till hans lägenhet, åt nudlar och sen blev jag inbjuden på en fest nån helg senare hemma hos honom. Och ja, jag kan väl rent ut säga att jag föll pladask för jag sa åt mina vänner att han "är min" vi festade, jag stannade över natten och sen åkte jag inte hem heller förens på måndagen. Sen veckan efter åkte jag till Thailand med familjen och vi skrev under hela resan på messenger, sen mötte han mig på Landvetter och körde hem mig till honom. Sen flyttade vi ihop i en liten trång etta. Och var ihop i 7 år.

Låter som pang på rödbetan i dubbel bemärkelse. Fin historia hur ni hittade varandra. Hur gamla var ni när ni träffades?

Minns hur mycket jag grät på grund av min första förälskelse. Hon sade att hon inte ville ha mig, då sade jag ok och tog bort hennes nummer. Fick ett sms en vecka senare, "åkte precis förbi ditt hus". Och jag var helt ovetandes om att det var hon, jag svarade, "Vem är du?". Det blev också det definitiva slutet. Vad kan jag varit, 14? 15?

haha stackaren!

Ja verkligen! Jag skulle fylla 18 år och han var 21, han tvekade mycket i början över att han var lite äldre än jag men jag körde på! Och det var nog det som räddade livet på mig.

På den tiden var det mycket. Skämdes han över det?

Idag dejtar jag vanligtvis +/-5 år. Jag dejtade min lärare på universitetet ett tag Jag gjorde det inte av någon lärar-elev-fetisch som många drömmer om... Utan jag hade ett genuint intresse för henne. Hon var smart och vi klickade. Men det är alltid lite komiskt när det samtalsämnet kommer upp och allvarligt kolla någon i ögonen och säga, yuuuup, been there, done that. Jag borde dock inte nämnt det för en av mina släktingar som brukar skämta om det... Jag tycker inte det är något särskilt med det. Hon var 10 år äldre än mig, en finkänslig själ. Men sedan skulle jag bo utomlands och vi avbröt kontakten.